Jag har haft ett draft liggande en lång tid. Jag började skriva lite om mobbing tidigare innan jag blev för trött och matt. Sen skulle jag vilja fixa till och skriva lite mer mina tankar men jag har så svårt att samla tankarna ordentligt så nu lägger jag ut det som det är:

På aftonbladet.se var det en artikelserie om mobbing. Bryr du dig? I en artikel får Dan Olweus uttala sig lite om mobbare och skolors arbete mot mobbing.

Ett litet utdrag därifrån:

“– Det är väldigt vanligt att man gömmer sig bakom gruppen. Det är ett sätt att pulvrisera sitt eget ansvar.
Det är ett av tre sätt som mobbare ofta tar till.
– Det första är förnekelse. Ingen har sett eller hört. Det andra är att man reducerar sin egen roll. Och det tredje är att man skyller på mobboffret, beskriver personen som provocerande. Att personen egentligen fick vad den förtjänade.”
(från http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,936473,00.html)

För säkerhets skull tar jag det en gång till:

Mobbare tar till ett eller flera sätt att frånsäga sig sitt ansvar:
1: Förnekelse, ingen har sett eller hört.
2: Man reducerar sin egen roll.
3: Man skyller på offret.

Vidare står i artikeln att många skolor i Sverige använder sig av konfliktlösning när mobbingsituationer uppstår. Som om mobbare och offer vore jämlika och har samma del i konflikten. Ett väldigt dåligt sätt måste jag säga, och jag har tyvär också stött på det inom arbetsliv och skola. Sen kan det ju diskuteras vilken annan metod man ska använda sig av.

Men det är inte bara eleverna som är inblandade i mobbingen. Skolan tillåter den och blir då också aktiva i mobbingen.
Jag har stött på fenomenet i skolor jag gått på och jobbat i och hos skolpersonal som jag har mött.

1: Förnekelse, ingen har sett eller hört. Det vi inte vet finns inte. “Det förekommer ingen mobbing på vår skola.”
2: Man reducerar sin egen roll. “Det är omöjligt för oss att kontrollera vad eleverna säger” “Vi kan inget göra om föräldrarna tillåter sådant beteende”
3: Man skyller på offret. “Hon är alltid rapp och ger svar på tal, så hon tål lite hårdare tag” “Han hade alltid en grön ryggsäck, försökte inte ens passa in”

I mina öron är alla ovanstående (påhittade) citat helt horribla. Känns som jag sitter och skriver helt i det blå, och så skulle det kunna vara om jag inte hade hört verkliga männsikor säga liknande saker i levande livet utan att förklara att det var ett bistert skämt efteråt. Eleven och elevens föräldrar omfattas av skolplikten och skolan av skollagen. Skolan har naturligtvis ansvar för elevernas miljö.

Särskilt skall den som verkar inom skolan
1. främja jämställdhet mellan könen samt
2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.
(från skollagen på http://rixlex.riksdagen.se)

Arbetsmiljöverket skriver också om arbete mot mobbing på skolor på sina temasidor om skolan.

Alla måste aktivt arbeta mot kränkande behandling. Inte bara inom skolan. Vi måste vara vaksamma på hur vi beter oss mot någon i arbetsgruppen/föräldragruppen/kvarteret.