Allt som är rött, rött - tycker jag är vackert

Jag har inte blivit kompis med någon tomte eller lingonsafttillverkare. Men jag har köpt en jätteröd väska på hjul att dra hem mat med från affären. Dessutom fick vi ett par jätteröda ljuslykteglas i julklapp som förgyller eller kanske rättare sagt förrödar tillvararon i köket. Ingen förödande tillvaro med andra ord. Lite uppiggande.

Men så här på årets sista dag när man ska göra avslut och blicka framåt så är det lite jobbigt i alla fall. Läser en bok faktiskt. Det var några månader sen sist. Jesper Juul. Jag ska hitta mitt riktiga jag. Stå för vem jag är. Det är ju det jag vill.

har kommit hem från första besöket hos min samtalskontakt. Låter lite spionigt med “kontakt” faktiskt.

Fick i hemläxa att skriva dagbok.

Det kändes som ett bra besök men det ligger så att jag var tvungen att gå igenom specialBB, så på väg därifrån såg jag en väldigt ledsen, väldigt liten bäbis som låg och skrek i en säng som vaggades av en personal. Ingen famn i sikte och mina bröst ville egentligen att jag skulle gå in och ta upp den lille och låta den äta lite. Jag bet i hop och stack hem.

Hemma exploderade mitt huvud i världens huvudvärk och det kändes som jag skulle somna på fläcken. Det gjorde jag inte men låg och vilade ett tag.

Nu tänkte jag fortsätta lite på ett projekt som ska bli en målning.

Här är första skissen:

Platsen är väldigt speciell för mig för jag använde mig av minnesbilden av den när jag övade avslappning inför första förlossningen. Jag går från huset vi bodde i under en semester, barfota på den varma stenlagda gångvägen ner mot havet. Jag stannar till vid springbrunnen och lyssnar till porlet. Går vidare till ett helt stilla hav. Tankepromenaden får mig alltid avslappnad. Det känns väldigt rogivande att rita den här bilden. Jag håller tummarna för att jag gör färdigt målningen.

Bryggde en kopp kaffe och slog mig ner i soffan med skissblocket.
Mysig stund väntade. Kaffe och penna.
När jag sträckte mig efter pennan slog jag ut kaffekoppen.
Stunden blev att flytta på soffan för att torka upp allt.

Efter julfirande hos mina föräldrar är vi nu hemma igen. Tar det lugnt. Tittar på teve och kollar var julklapparna passar. Jag ska testa lite bubbelbad jag fick i julklapp också. Sen.

Vi håller på med ett projekt att fixa ett ritskrivbord till mig, det började sambon med förra helgen. Så att jag har ett dataställe och ett rita ställe. Väldigt trevligt. Men lite fixande kvar innan det är färdigt.

Flera dagar kvar av det här gamla året. Jag ska hinna vila och faktiskt också träffa en samtalskontakt också. Får se hur det går. Det går säkert bra men det är lite nervöst också.

Att vara sjukskriven från föräldraledighet är ju svårt. Vad gör man för att koppla av och stressa ner? Mina bröst är inte sjukskrivna och jag tror inte att jag skulle kunna slappna av ifall jag skulle vara ifrån ungarna för långa stunder.

Sambon jobbar fyra dagar till innan han tar över. Så igår och idag är jag hos min bror som får pyssla om mig och barnen. Ikväll åker vi till sambons föräldrar och bor där till torsdag. Det blir lite längre för sambon till jobbet men så får det blir. Det är skönt i alla fall. Att känna att jag ska försöka tänka på mig själv. Träna lite själviskhet. Eller att inte tänka på mig själv som nummer 130 på prioriteringslistan. Kanske som nummer tre istället. Eller tio.

Jag har ju kommit igång lite med målningen i alla fall. Jag tar hand om mig.

När jag var hos föräldrarna tog jag mig lite tid att sitta och rita/måla några gånger. Mindre än vad jag hade tänkt men men..

Liten bild från Davids rum.

På väggen till vänster om spegeln hänger en teckning han gjort i skolan någon gång. Den föreställer ett rum med en elgitarr och en förstärkare ståendes.

Hemma igen från läkarbesöket. Det gick bra. Jag har en bra läkare. Sprang och hämtade snytpapper och kunde se vad jag försökte säga. Sjukskriven några veckor. Helt nästa vecka och sen halvt till den 10/1. Så kan det gå.

Det känns som att kroppen har glömt bort hur man andas. Jag måste komma ihåg andetagen. Det är ångesten, sa doktorn. Det går över! sa han också. Det tar ett tag, men det blir bättre.

För en månad sen eller så slog det mig att tröttheten och oförmågan inte enbart var trötthet. Kanske jag också är nere på grund av nerenhet efter förlossningen. Förlossningsdepression helt enkelt..

Jag visste att barnmorskan skulle kolla efter det på efterkontrollen. Första tiden förra veckan missade jag på grund av förvirring och nästa tid klarade jag på grund av min bror. (stort tack!)

Testet gav 18 poäng och allt över tolv leder vidare till samtalskontakt och någon från kvinnohälsan ska kontakta mig någongång i framtiden. Idag ringde min braiga “BVC-tant” och vi pratade lite om barnen och mig. Hon sa att 18 betyder att jag måste få hjälp på en gång och bokade in en läkartid åt mig i eftermiddag. Läskigt.

Livet och döden närvarande. I tisdags blev vår lilla gosbäbis två månader gammal, samma dag som Ängla föddes. Ängla som inte har ett liv framför sig och ändå lever hon i våra tankar och i våra samtal. Lilla önskebarn.

Det är så svårt. Vad ska man säga när man inte ens kan tänka? Vad ska man tänka när man inget förstår?

Men ett är säkert. Nästa sekund kommer vare sig vi vill eller inte, är förberedda eller oförberedda. Andra barn i familjen rumlar runt och skrattar och gråter och testar och gosar. Livet går vidare. Det måste. Det vill.

Det har varit en lång vecka hittils. Igår på morgonen skyndade vi iväg för att vara med på sista sagostunden för terminen. Sen tog jag med en annan mamma med hennes två små hem på lite lunch och lek. Sen skulle min mamma komma. Jag hade bestämt med henne sedan länge om barnvakt för jag hade tid hos barnmorskan på efterkontroll. Strax innan 13 då hon skulle komma tänkte jag bara att jag skulle kolla om tiden var 14 eller 14.30.

Hmm…11.30.. Lite knivigt att hinna kanske. Jag ringde och fick en ny tid nästa vecka. Klockan 14 för säkerhets skull.
Mamma och jag och döttrarna åkte ned till trädgårdsföreningen och fikade gott inne i växthuspyramiden.

Mitt i myset där inne ringde min pappa och hade sorgliga nyheter. Det handlade om min storasysters bäbis som egentligen skulle födas i slutet på januari. Syster hade åkt in under dagen för en extra koll på grund av att det blivit så lugnt i magen. Allt var inte alls bra som man naturligtvis skulle önskat att höra. Tvärtom. Så nu är allt upp och ner och hit och dit och bak och fram.

Idag har jag och döttrarna åkt till mamma och pappa som vi hade planerat förra veckan men annars har ingenting varit som planerat. Ingenting.

Nu ska jag försöka sova en stund i alla fall.

Jag har åkt fast på granatäpple!

Hela tiden är jag sugen på lite fler kärnor. Vackra, fina granatäppelkärnor. Röda, härliga. Syrliga.

Jag köpte mer imorse och när jag ändå satt vid köksbordet och pillade tänkte jag passa på att prova mina nya färger som jag köpte förra veckan. Stänken runt bilden är av läckerbitarna.

Färgen är akvarell på tub inhandlad på Lidl. Trevligt trevligt, jag är ju ingen akvarellmålare precis med tunna laveringar och känsla för ljus, utan jag gillar att använda starka färger så det kändes bra med tuberna i stället för kakor. Får se hur det går i längden. Att hålla reda på massa tuber istället för en låda.

Nästa gång jag investerar på Lidl ska det nog bli akvarellpapper eller iaf något styvare papper. Dessutom ska jag ta mig till något ställe som säljer lämpligt matrial att tejpa upp pappret på medan jag målar. Fast för mig brukar det vara så att jag sitter och kladdar på mina kladdpapper - tänker att jag ska testa något med färg.. och sen orkar jag inte måla/rita om det på “riktigt”. Uthållighet har väl aldrig varit min starkaste sida.