Det luktar vinter ute idag.
Härlig snölukt.
Hoppas på snö. Inte för att det kommer ligga kvar, det är ju Linköping jag bor i. Den “riktiga” snön kommer väl i slutet av februari men det vor mysigt och trevligt med några snödagar nu.

Idag står det “balkongen” på min kalender.

Jag försöker städa lite varje dag. Eller sortera lite. Eftersom jag inte är så ordentlig av födsel och ohejdad vana så får jag använda lite andra metoder. Till det hör att jag har inskrivet i kalendern på pda’n vilken del av lägenheten som ska få min ork. Jag har ju varit alldeles för trött för att göra något annat än det viktigaste men nu finns dett hopp. Så idag var det då balkong igen. Balkongen är ett av de ställen som jag har riktigt svårt att komma igång med. Som av en händelse eller en skänk från ovan utfärdas det stormvarning just idag.

Treåringen och jag tittar på “Ty” (läs Taj) varje dag. Alltså Extreme Home Makeover som det heter på svenska (På amerikanska Extreme Makeover Home Edition) och för några veckor sen var det mycket Katrina-program när Ty och hans medarbetare byggde upp hus som blivit förstörda av Katrina. Vi har pratat en del om den och andra starka stormar och att det är viktigt att bygga starka hus, samt att vi inte bor på ett ställe som blir utsatta för riktigt så starka stormar. Vi bor en bit upp så översvämningar kommer nog inte heller vara ett problem för vår del.

När hon hörde imorse att det skulle bli storm här spärrade hon upp ögonen och sa att vi måste hålla i oss så vi inte blåser bort fick jag tillfälle igen att prata om stormar och vindar. Jag sa att det kommer att blåsa mycket ikväll och i natt men inte så mycket att människor blåser bort. (Vi bor ju en bit ifrån kusten så jag hoppas att jag har rätt i min blås-prognos) Däremot kan lösa saker och grenar blåsa omrking så det kan vara bra att vara inne ikväll. Dessutom är det ju bra att plocka in saker som kan blåsa bort så vi bestämde oss genast för att ta på oss och gå ut och höststäda på balkongen. Vi bylsade på oss och eftersom jag inte ville ha bäbisen i bärsjalen när jag skulle krypa omkring därute så hon fick overall på sig. Sen bäddade vi i en låda så hon skulle få det lite mysigt. Vi stoppade ner lite sittunderlägg för att det skulle bli lä därinne. Jag undrar om det sovit något annat barn i den här korgen eller kistan eller vad den nu heter. Morfar har berättat att han fick sova i en sockerlåda när han var liten så bar de med honom ut till fältet där de skulle slå hö eller vad det nu var. Minnet är lite selektivt. Sockerlåda var det i alla fall. Jag tog en liten suddig bild men ni får en idé om hur mysigt det kan vara att sova på balkongen.

Håhå jaja,
svårt att få ro att skriva här nuförtiden. Vad kan det bero på?

Kanhända svaret är lite mer än två veckor gammalt och idag fick hembesök av BVC? Eller kanske tre och ett halvt år och lek och aktivitetsugen mest hela tiden? Eller så kan orsaken vara mig själv, teveholik med kaos i lägenheten och nästan allt som bör göras ogjort. Jag vet inte. Hur som helst så skriver jag massa saker i huvudet men hinner inte ens få ner det på papper innan det försvinner i röran.

Men våran tjeja har nästan ökat ett helt kilo på 17 dagar. Så det är väl vad jag egentligen har gjort.

Det är ju extra aktuellt för mig med amning just nu. Det upptar en stor del av dagarna just nu, fast det är så otroligt enkelt den här gången jämfört med när storasyster var nyfödd.

Jag blev upmärksammad på att det är amningsvecka denna vecka på bloggen Tankar och annat annars så har jag inte märkt av det något.

Jag har läst rätt mycket om amning och ammade första barnet ett tag. “Jättelänge” enligt två barnmorskor och en barnläkare på sjukhuset där jag födde nu. “Jättelänge!” med lätt uppspärrade ögon. Som att jag var den första de stött på som medgett att de ammat i två och ett halvt år. Men det är ju inte så att vi inte gett tösabiten någon annan mat eller att jag suttit och tvingat henne att amma hela dagarna.
Men återigen, jag hade rätt mycket kunskap redan innan första barnet, ändå så var det lite svårigheter i början. Jag tycker att jag fick aldeles förlite hjälp och information av MVC och förlossningen då. Kanske till och med lite stjälp istället. Det var så frustrerande och jag önskade då att det fanns någonstans att gå och bara sitta och amma och se andra amma, och att det skulle finnas någon kompetent hjälpmamma i närheten som man kunde få lite tips och råd av. Sedan dess har jag varit sugen på att gå med i
Amningshjälpen. men det har inte blivit av ännu i alla fall.

Den här gången när jag födde så såg jag att de faktiskt satt upp en liten, liten brocshyr om tio steg till en lyckad amning på en stor anslagstavla, men jag vet inte jag om de följde den så noga. Hur som helst så ägnade de ju tre sekunder till att kolla så hon hade bra tag och de frågade hur länge jag ammat första barnet. Kanske de då hann höra och avgöra att jag var helt trygg och inte skulle få några problem. Man kanske inte ska gnälla över saker som man inte lägger ner åtminstone lite tid på att förändra själv först. Får se hur jag gör med hjälpandet.

En sak som är bra med att få bort gravidmagen är att man kan krama sin älskade sambo utan den där badbollen emellan. Det är så mysigt att kunna stå nära, nära.

I lördags blev det liv i mig igen. Nej, jag är inte gravid! Kraften, orken och gnistan kom tillbaka. Jag började med en lång, lång natt av skön sömn. Visserligen ammade lillasystern massa gånger och jag gick upp och böt bort bajsblöjor mot nya, rena blöjor några gånger.

Vaknade på riktigt fem i tio eller så. Hade bestämt lekplatsträff med en dagiskompis till treåringen vid tio. Fick i mig lite flingor och ringde till kompisens pappa och sa att vi strax kommer ut. Knöt in lillasyster och fick på oss alla kläderna och gav oss av. Sen var vi ute tills det var dags för lunch.
Då blev jag ofantligt sugen på raggmunkar så jag skalade och rev och stekte och åt. Mums.

Efter lunch stack vi iväg och lekte ett par timmar med kusinerna och hela dagen hade jag ork och lust. Fantastiskt. Att vara gravid är inte min melodi riktigt. Det är så skönt nu när saker luktar gott igen och chips smakar gott och på tal om det så kanske jag ska äta lite räkor nu. Det har jag saknat.

Nu ska jag bara hitta lite rutiner igen. Så dagarna räcker till för allt viktigt. Städning, lek, mat och lite tid till mig att skriva och kanske förhoppningsvis skapa något.

Nu har det gått en vecka sedan hon föddes.
Vi har firat med att bada henne. Det var en favorit kan jag tala om. Helt nöjd satt hon (eller låg på min arm rättare sagt) och vickade med tårna. Hon såg verkligen ut att mysa.

Jag har inte varit så ivrig att skriva och sånt denna vecka, vi får se hur det artar sig på den fronten framöver. Man vill ju helst bara gosa, och så måste man ju fixa lite med tvätt och annat också.

Inte mycket datande blir det idag. Och det är ju bra i och för sig. Tänkte bara att jag skulle bjuda intresserade på ett litet smakprov på hur det kan se ut när man sitter på BB och väntar på att få åka hem. Det var igår förmiddag alltså.

Tjohoo. Ett barn!

Världens finaste såklart. Det tog oss lite tid att göra oss färdiga och komma iväg. Medan sambon hämtade bilen passade jag på att kissa en sista gång. Fort på med byxorna sen för att kunna möta nästa värk. Det hade blivit rätt intensiva värkar den sista halvtimmen eller så.

Då gick vattnet! Himmel! Snart kom sambon som fixade fram lite nya kläder. Nu började jag tvivla på att jag skulle klara av det. Klart att du gör säger han och vi går ner till bilen.

Två värkar i bilen. Den andra med krystkänsla. Lite lätt panik.

Vi kom fram och jag säger i portelefonen att det är bråttom. Upp på rummet och sängen. Sen drog det ut på tiden lite till i alla fall men föddes gjorde hon och allt är väl!

Så det blev 061006 iallafall.

Jag har värkar!

Jag känner mig fortförande tveksam till om det verkligen är på G eller om jag bara drömmer men nu är det nog på riktigt. Jag har haft sammandragningar hela dagen och de tätnade på frammåt eftermiddagen. Dottern har blivit hämtad av farmor och farfar för en övernattning. Perfekt!

Sambon och jag bänkade oss i tevesoffan med lite snacks och tänkte titta på lite CSI men jag blev så irriterad på att dom inte höll tyst när sammandragningarna kom. Då förstod jag att dessa är nog av den lite mer starkare sorten. Hoppade in i duschen för ett tag sen och har gjort mig ren och fin för bäbisen. Nu ska jag försöka samla mig lite och kolla sen kolla läget på förlossningen.

Jag tycker att det skulle vara kanon att föda idag. 06-10-06, kan nästan inte bli bättre. Lättare att komma ihåg om det inte är så många siffor inblandade och personummret eller åtminstone födelsedagen för sina ungar förväntas man kunna rabbla fram ibland.

Så bäbis kom ut ikäll. 22.06 kanske. Eller möjligtvis 18.10. Fast då är det lite ont om tid nu.. hmm.. ja ja..

061007 är kanske inte helt fel heller.. slutar på 007! 061-007 låter lite björnbusigt, det blir bra. Björnbuse med fiffiga uppfinningar.

Inga nyfödda bäbisar här inte. Men det blev teater på biblioteket för mig och dottern. En sångföreställning med ljud och bubblor. Mycket trevligt.

Imorgon kanske det blir bäbis. Eller någon annan dag. På måndag morgon är det åtminstone dags att träffa någon på förlossningen för bedömning av igångsättning. Som jag har förstått det så är det endast en bedömning av metod för igångsättning i detta landsting. Det sätts igång på tisdag nästa vecka med någon metod som bestäms på måndagen. Det görs inte någon undersökning som kollar ifall bf kanske blev för tidigt satt eller så men jag får acceptera rutinen eftersom jag inte orkar ta reda på saker. Hursomhelst så har vi rätt dåligt med barnvakter imorgon så kanske *hoppas* det sätter det igång inatt. Från måndag har sambon tagit ledigt så imorgon blir sista dagen för mig ensam med bäbismagen och treåringen. Skönt!

Jag har sovit gott. Mitt i natten vaknade jag till glad över att förlossningen hade satt igång, och låg och myste över det faktumet ett tag. Sen ju mer drömmen gled bort var det svårare att hålla fast vid känslan och jag förstod motvilligt att det faktiskt bara var en dröm.

Men vilken dag som helst nu kommer den ju att besannas. Kanske kan jag ändå ta med dottern på teatern imorgon, det vore ju skoj minsann.

Planer för dagen har jag inte direkt. Vore väl passligt att städa lite men det är så svårt att böja sig framåt numera. Kanske ska jag ta och tvätta ett fönster eller två. Då behöver man ju inte stå dubbelvikt i alla fall. Eller så ska jag ta och kolhydratsladda bara om utifall att? Kanske med några daim och en chipspåse? Eller glass. Vi får se. Inte för att jag skulle kunna äta en chipspåse, det är en oväntad effekt av den här graviditeten att jag inte är så superförtjust i chips. Smaksatta gillar jag inte alls, lättsaltade är jag sugen på ibland men det räcker med två nävar, sen är behovet mättat. Annat var det förr i tiden.

Ännu en natt. Idag är det grått ute. Jag känner mig lite grå också men måste ut ett tag i alla fall. Det brukar ju vara skönt när man väl kommer ut.
Igår var dottern och jag på sagostund på biblioteket. Det var kul, på torsdag är det barnteater där, skulle vara kul att ta med henne på det också. Jag planerar in det i alla fall så kanske bäbisen kommer istället. Det skulle ju också vara trevligt.

Igår lyckades jag skriva ut alla sidorna i lilla sagan. Det är bara fyra ark men fyra sidor på varje eftersom jag ska vika och häfta i mitten. Det gick åt säkert tolv ark! Jag fattar inte hur jag kan vara så förvirrad och la i arken åt fel håll gång på gång. Dessutom hade jag lagt ut sidorna fel på två ark så de fick jag göra dessutom. Jag håller mig sysselsatt i alla fall och det är ju bra. Nu ska jag måla i boken också. Det är roligast! Jag har fallit tillbaka till barn-målarbokstadiet och gillar att färglägga bilder helt enkelt. Jag gör det med mina akvarellfärger och jag ska sätta igång så fort jag hittar lådan. Den är nog här på skrivbordet någonstans.

Hej och hå.. jag sitter och försöker lära mig ett (för mig) nytt program genom att skriva ut sagan en gång till. Ett layoutprogram som heter Scribus. Oj oj oj vad krångligt det är att lära sig saker! Kanske för att jag vill att det ska funka på en gång och jag inte riktigt tar reda på hur man ska göra. Dessutom får jag inte så långa stunder i taget utan blir får tio minuter nu och kanske en halvtimme en annan gång.

Det har varit några mysterium på vägen. Men nu tror jag att jag ger mig för den här gången och tar en genväg mot bra resultat. Jag skulle vilja lägga ihop text och bild på ark som jag sen kan skriva ut på A4 och sätta ihop på mitten till en bok. Programmet kan säkert fixa till det med utskriften om jag gör sidorna i ordningsföljd men jag lyckas inte. Genvägen blir att sätta ihop bild och text på stående A4, fast att text och bild då blir åt fel håll på skärmen så det är lite svårt för stackars mig att få en överblick. Inga stora problem bara lite irriterande. Om jag lägger ut det på ett liggande ark så blir det helt knasigt när jag skriver ut. Helknäppt.

Jag vet att jag inte skrivit om det på länge men jag är så road och intresserad av språkanvändning.

Dottern satt och åt ett äpple och lyssnade på Abba i sitt rum nyss. Lite sent att vara uppe men hon är ju ledig i morgon hon. Jag satt och skrev lite vid hennes skrivbord och då säger hon att hon tar bort kärnorna för hon vill inte äta dem. Du vet ju vart du ska kasta dem sen säger jag och fortsätter skriva. “Kärnbo heter det här” säger hon. “mm.. kärnhus” säger jag lite inne i vad jag håller på med och när hon upprepar hör jag att hon sagt kärnbo. Jag brukar inte hålla på och korrigera (medvetet i alla fall) utan använda rätt ord själv men, men. Dessutom är ju kärnbo ett jättebra bra namn för kärnornas bo.
Hon äter lite till och säger för sig själv ” nä.. hus heter det ju, växthus”

Ingen bäbis denna vecka heller. Jag känner inte mig sådär otroligt less som folk jag möter verkar tycka att jag borde vara, däremot är jag på något sätt lite undrande varför det inte är dags. Jag är i och för sig lite spänd på hur och när det startar och hur det löser sig då med barnvakt. Jag är övertygad om att det kommer att lösa sig men det är ju inte lika enkelt som då när vi inte hade något barn och sambon var arbetslös så vi alltid var helt redo.

Nåväl. Imorgon kanske. När sambon jobbar i grannkommunen och barnvakterna är på sina jobb resp skola. Och första dagen utan dagis. Då kanske. Jag kan ta med henne till förlossningen i taxi och så kanske mamma kan åka alla 22 mil hit. Eller nått. Låter som en bra plan va? ;)

Men det bästa med idag är att det är en dag närmare i alla fall.