Härlig dag på IKEA i gott sällskap. Shoppade några tallrikar och en hylla. Sen bidde jag trötter och har legat i soffan hela kvällen. Dottern och sambon monterade hyllan så nu ska vi ordna till lite bättre i hennes rum. Hoppas jag.

Strax dags att sova tror jag bestämt.

Har precis jäktat iväg och lämnat dottern på förskolan. Det är hennes sista dag idag för jag tänkte att vi bara behövde barnomsorg denna månad ut. Det ska bli skönt att slippa passa tider sen men det har också varit en trygghet att hon skulle kunna vara där om förlossningen drar igång på dagen och barnvakterna är borta. Men det löser sig. Det gör ju alltid det.

Hon hade med sig glasspinnarna och kakor med glasyr och strössel. Dessutom hann jag göra färdigt boken som hon fick ta med och ge dem. Det är en saga som handlar om förskolan, personalen och barnen så den passade bra som liten present. Kanske inte världens roligaste saga men dottern gillar den. Hon får ett exemplar också så klart, nu när jag kommit på hur jag ska göra för att skriva ut alla sidor med bild och text på rätta platser.

Nu ska jag försöka varva ner innan det är dags att hämta igen.

Den här veckan har gått så fort hittils. Jag har knåpat med mina teckningar och lite annat och nu är det redan torsdag efter lunch. Ska strax iväg till barnmorskan för en koll igen och det ska bli roligt att komma iväg lite. Jag mår så mycket bättre än för två veckor sen och det har varit jätteskönt att “bara” vara hemma.

Imorgon har dottern sin sista dag på förskolan så hon är också lite exalterad. Hon ska få bjuda på glass och kakor. Där fattas det inget socker.

Inte den minsta kyla här inte. Jag köpte lite ljung och ställde på balkongen som jag hoppas ska locka hit hösten. Vi får se om det blir lite svalare snart kanske. Hoppas hoppas.

Under tiden så fortsätter jag med mitt lilla sagoprojekt. Jag är dålig på att genomföra saker ända tills de är färdiga så jag håller tummarna. Som vanligt är det rörigt på skrivbordet. Men nu är det en trevlig röra. Jag lyckas data i den också. Lirkar in handen under pappren och hittar tangentbordet. Så här lever jag:

Frågade datoresset i familjen när han kom hem från jobbet och han påminde mig om låsfilerna.. Just ja.. mycket märkligt vilket selektivt minne jag har. Precis samma sak hände en annan gång och lösningen var hör och häpna den samma, ta bort låsfilerna.

Nu kan jag altså surfa igen. Från den här datorn. Jag har ju inte varit helt avskärmad direkt. Nåja.

Förresten så var bäbisens beräknade förlossning igår. Bara så ni vet.

Jag var en gång väldigt kreativ,eller i alla fall lagom kreativ för min smak. Nu mer saknar jag orken eller drivet men inte längtan och behovet. Det är så himla mystiskt att jag saknar det som jag inte gör fast jag uppenbarligen har tid för det och bara inte gör det. Jag ser i alla fall rätt mycket på teve. Dumburken,värsta tidstjuven som jag ger mitt liv helt frivilligt. Mitt liv, min tid.

Min dator la av igår. Jag hade faktiskt fått ett litet anslag av kreativitet och började måla bilder till en av alla påhittade sagor som dottern min får sig till livs. Testade att lägga ihop text och bild i ett program för att bestämma hur jag skulle gå vidare. Det blev förmycket för datorn att tänka på och jag lämnade den ifred en stund. När jag senare försökte få liv i den igen suckade den bara och samma sak när sambon kom hem många timmar senare. Turligt nog lever jag ju inte i en lägenhet med bara en eller två eller tre datorer så det gick ju ingen nöd på mig precis. Men jag ville ju kunna scanna in mina bilder och testa lite vid min vanliga dator så att säga.

Hur som helst så fick den stå ett tag till och startade sen så fint. Den föreslog att den skulle försöka göra färdigt det den inte klarade av tidigare men någon måtta får det väl ändå vara tyckte jag och hittade på helt andra saker.

Fast nu är den lite stingslig och vill inte starta vilka program som helst. Inte tidstjuvarprogram som min webbläsare eller det jag ircar med eller mailprogrammet. Men de jag använder i mitt lilla sagoprojekt funkar i alla fall. Perfekt!

I dag tänkte jag att det var dags att köpa vinterkläder till dottern innan lilla spädis kommer. Kanske lagom jobbigt att vara två vuxna och en treåring på shoppingstråt. Hittade fina svarta täckbyxor och en röd jacka med bra snölås. Hoppas på snö med andra ord. Förra året köpte jag ett jätte härligt underställ till henne i ullfrotté som hon kan ha under. Kommer bli perfekt. Möjligtvis måste jag hitta några bra vantar också. Har ett par bra som börjar bli små och letade nya i samma modell förra vintern men de var såklart slutsålda överallt.

Dottern var trött efter strapatsen. Fast eller kanske för att vi började på ett café. Härligt var det att sitta ute under ett parasoll och äta cholkadmoussebakelse. Tyckte jag. Dottern tyckte också det tills vi skulle åka vidare för då var det jättetråkigt. Nåväl, på väg från klädaffären så tappade hon en liten pil som hon hittat. Ojojoj. Ledsen och besviken blev hon buren till bilen av trött pappa. Hon ville få gå in på IKEA själv och köpa något snyggt. Men det fick hon inte. “Jag blir glad igen om ni visar mig något snyggt” sa hon, samma sak sa hon faktiskt igår också.. jag undrar vad det kom ifrån. Jag föreslog att hon kunde titta på mig men det dög inte. Inte himlen och molnen heller. Vi, sambon och jag, bestämde att vi skulle åka och käka på McDonalds. Dottern var så ledsen när vi kom fram att hon inte riktigt uppfattade var vi var. “Jag vill inte hem, jag vill till Max.” Jag uppmärksammade henne var vi var på väg och hon fick fram mellan gråten att hon var så glad över att vi skulle dit.
Skönt med mat i magen och det var dessutom pysselhalabalo. Medan vi väntade på maten fick hon krypa upp i myshöranan och lyssna på saga. Efter maten ritade hon lite i en bok och blev sen transformerad till en tiger.

När hon var färdigmålad fick hon massa småsaker och så åkte vi hem. Här sitter hon och testar några ringar som följde med en klubba.

Jag har sovit riktigt dåligt inatt. Sängen var för hård, luften luktade illa, tröjan var sned. Gick upp och datade någon timma men det var inte lättare sen. Kom på den utmärkta idén att gå och lägga mig i soffan sen. Somnade gott vid fem och gick upp strax före nio. Skönt.

Snart dags för kaffe kanske.

Varmt väder.

Igår ville dottern bara vara ute. Jag kan förstå henne, härligt väder ute och tråkig mamma inne. Efter hennes tretimmars dag på förskolan då de var ute nästan hela tiden, stannade vi på gården någon timme. Sen ville jag in och lägga mig ner.
När vi kom in fick vi den utmärkta idén att fixa ihop lite picknickmiddag att ta med ut när sambon kom hem från jobbet. Det blev en lång eftermiddag för dottern. Hon stod och tittade ut genom fönstret långa stunder. Kommer han aldrig?
När han ringde och berättade att han var på väg hem och undrade om något skulle köpas hem så packade vi det sista och gick ut och väntade. Tillslut äntligen var det dags.

Vi åkte iväg till Smedstads dammar som är ett litet område med vatten, gångvägar och några små broar. Dottern blev så exalterad när hon såg en bro längre bort som hon fick gå över att hon sprang iväg före oss. Rakt fram sprang hon så fort hon kunde och sprang förbi bron med 20 meter innan hon märkte att hon kom förlångt.

Härlig kväll. Mycket mygg. Goda picknickmackor och chips och päron. Kaveldun och svanar.

Har lite energi i kroppen.

Ska jag hitta på något på studs eller avvakta tills jag hämtat dottern så hon får se att jag orkar annat än att klättra på stenar fem minuter?
Vanligtvis så hade svaret varit lätt. Om jag gör något nu så orkar jag göra något sen. Energi sparas inte så lätt genom att ligga på soffan eller sitta framför datorn. Men nu är kroppen så.. konstig. Jag orkar bara lite varje dag. Om jag gör något själv nu kanske jag är trevligare med henne sen men orkar inte gå. Kanske jag ska städa lite nu och titta på film med henne sen? Eller sitta på rumpan och läsa nu och ta med henne för att gå och köpa mjölk sen? Svåra val! Tur att jag inte har djupare bekymmer än så va?

Idag tog vi en stenig väg hem från förskolan. Med glatt mod började vi. Men snart kände jag att det kanske inte var det bästa vägen för en gravid kvinna i v40 som är ganska trött av sig. Vi kom hem tillslut i alla fall.

Jag tog några bilder när jag satt och pustade.

Förra hösten fick jag ett recept av Sigun i en kommentar. Idag har jag mumsat precis en sån.
Här är receptet från Sigun:

“Jag skulle vilja bjuda dig och de dina på en annan typ av äppelkaka. Så här:

Sätt ugnen på 175 grade. Smörj eller pappra en form med löstagbar kant (26 eller 28 cm)

Kör i matberedare eller mixer:
75 gram smör/margarin
1 dl strösocker
lite salt
1 msk vaniljsocker

Knäck
2 ägg och blanda i dem.

Häll i
2 dl mjölmix
1 tsk bakpulver och kör snabbt ihop degen.

Häll den i formen och kleta ut den så gott det går.

Skala 5 äpplen och skär dem i tunna klyftor. Ställ ner klyftorna i smeten. Jag brukar ställa varannan med den breda sidan ner för att få ner så många som möjligt. Det ska vara riktigt tätt med äppelklyftor.

Grädda kakan i minst 35 minuter tills den är färdiggräddad i mitten också. Det här är en riktig “vedspiskaka” för den blir bättre om den får grädda riktigt länge.

Rör ihop:
2 dl creme fraiche
0,75 dl socker
1 msk vaniljsocker
2 ägg

och häll det över den färdiggräddade kakan. Grädda i minst 25 minuter till eller tills “täcket” är riktigt gyllenbrunt.

Försök sen att låta bli att äta upp den sista biten om ni kan. Jag vet inte hur man gör…”

Idag känns det höstigt.

Det är skönt, jag gillar höst. Önskar bara att jag hade det lite närmare till riktigt natur så kunde jag bara storsa iväg och prata med tallarna någonstans. Men vår lilla kulle får duga tillsvidare. Visst är det riktiga tallar där med men varenda centimeter har blivit besökt av människor redan, säkert bara under förra veckan. Liten kulle, nära skola och bostadsområden.

När jag ska hämta dottern idag ska jag ta med lite utegrejer; vattenflaska och kanske något att sitta på, akvarellsaker och något mellis. Så kan vi njuta lite höst tillsammans också.

Tänkte imorse när jag lämnade dottern till hennes tretimmarsdag på förskolan att jag skulle passa på att ta en stilla promenad. Men det gjorde jag inte. Jag gick hem och drack kaffe och satt och pustade lite. Det var skönt.
Sen åt jag lunch och gick och hämtade henne igen. Hemvägen gick genom dungen på kullen vid förskolan. Vi hittade några röksvampar som fortförande var vita och fina så av ett papper hon hade med sig vek jag en låda och så plockade vi svampen. Hon hittade sitt favoritvattenhål i en skreva och jag gick runt lite med blicken på marken. Hittade två kantareller! Två små kantareller mitt i en pytteglänta. Hittar man en brukar man ju se fler än två men hur jag än spanade runt så fanns inga fler. Sen gick vi hemmåt och hittade en klunga röksvamp till.

Promenaden hem tog en timma (vad kan det vara, 200 m kanske?) och nu har vi stekt svampmellis. Mums.

Igår hittade jag ett gammalt paket med glutenfri pepparkaksdeg i en frys på ICA Maxi. Perfekt. Dottern älskar att baka, jag älskar att smaka, men orkar inte stå och fixa deg och smet så ofta just nu. Pepparkaksdeg är så bra för det underhåller ett litet barn rätt lång tid. Lite deg att kavla och trycka med former och smaka och sätta över till plåt. Sen grädda och så duka picknick på golvet med dockservisen.

Nästa gång ska jag ta fram en liten mindre bit. Jag tog kanske fyra cm av degrullen idag. En centimeter räcker nog så behöver jag inte känna att jag måste begränsa intaget.

Vaknade vid halv åtta. Hela lilla familjen vaknade samtidigt. Dottern ville ha frukost genast. Vi vuxna ville ligga kvar och dra oss lite, pratade om hösten och gula löv och lingon och frisk luft och varm choklad. Sen gick sambon och dottern till köket och ordnade en frukostbricka med varm choklad och ljus och kom med till sängen. Jag vet inte vad som var mysigast, att höra dem hålla på att göra iordning eller att sitta tillsammans i sängen och sörpla. Jo, sörplandet var bäst men tätt följt av förberedelseljuden.

Så har ännu en natt gått. Solen skiner, äpplena i köket minskar något i omfattning och kaffet smakar sisådär.

Jag har inget tålamod med treåringen längre. Det känns lite tråkigt. Jag förstår varför, jag är trött och behöver få vara ifred men det känns tråkigt för henne. Jag blir arg hela tiden, fast det går över fort. Undrar hur magbäbisen känner sig när mitt adrenalin flödar en stund och min röst låter arg. Ilska är ju inte farligt på något sätt men jag undrar ändå, vill ju inte skrämma stackaren.

Idag vill jag gå till affären och köpa goda saker. Grädde. Choklad. Typ sånt.

Fredag. Hemma och föräldraledig. Utan barn. Mycket märkligt, men men..

Sov gott inatt och vaknade vid sju eller så. Gosade lite med familjen och sen åt vi frukost. Mos är det på menyn nu förtiden. Gos och mos. Jag åt äppelmos och turkyoughurt. Gotteligottgott. Efter det kollade jag lite mail och sånt som man gör på morgonkvisten. Sen la jag mig igen vid 8.20 och dåsade lite mer än en timme. Sambon jobbade hemifrån en stund på morgonen så han kunde ta med dottern till dagis vid niosnåret. Jag ska hämta tolv. Det är perfekt att hon kan vara där både när de är ute på morgonen och äta lunch. Får inte somna nu bara.

Läser i tidningarna på nätet att ett område i Linköping är evakuerat pga av att en granat blivit inkastad i en villa. Hualigen.

Var på koll hos barnmorskan idag igen. Nu var hb’t riktigt lågt och jag verkade så sliten att jag fick starka rekommendationer att inte jobba mer. Vila mer. Och käka broccoli.

Åkte hem, ringde jobbet och kände efter. Våg efter våg av trötthet bara sköljde över mig och jag sov flera gånger medan dottern tittade på Nasse hittar en stol-serien några gånger. Gråtit har jag gjort också, känner mig ledsen fast över vad? Nu har jag legat och vilat lite efter middagen och ska se om jag orkar umgås lite med sambon innan jag somnar.

Har kokat äppelmos. Lite grann i alla fall. Två liter kanske det bidde. Vi har jättemycket äpplen som vi fick av sambons föräldrar så det finns att göra av. Eftersom min uthållighet är rätt dålig nu förtiden så försöker jag göra lite mindre av allt än min första plan.Först tänkte jag göra mycket mos och frysa in, men behärskade mig. Jag har svårt att genomföra allt från början till slut. Nu är moset mosat men allt står kvar på bänken och gottar sig. All disk altså. Jag sitter här och dricker kaffe och äter lite nygjort mos.

Förutom disken är köket fullt av äpplen. Någon som har något gott förslag?

Ungefär nu kom jag på att jag glömde chilin i äppelcutneyn.

Förresten så tyckte barnet att det var galet roligt att koka glasburkar! Det var bland det knasigaste hennes mamma gjort enligt hennes åsikt.

I veckan som gick plockade dottern äpplen hemma hos farmor och farfar. Idag kokar vi äppelchutney. Det luktar gott. Men jag brände mig på fingret så nu sitter jag här vid datorn med handen i en vattenburk. Rutinerat. Enhandad bandit. Jag skulle fiska upp en kokad glasburk och det rann visst ner lite vatten åt fel håll. Uppåt? Nä.. neråt såklart, där jag hade fingereländet.

Igår trodde jag faktiskt att jag skulle föda barn idag. Fast så blev det inte alls. Skönt faktiskt. Jag är ju bättre från förkylningen igen så det skulle vara bra ifall jag får vila upp mig ett tag innan bäbisen kommer, vila och göra lite saker. Ett par veckor. Eller några dagar. Whatever. Det ska bli otroligt härligt att få träffa det lilla livet, men den kommer när det kommer förståss. När den är färdig. Redo att bli lillasyskon.

Idag har sambon fått flytta runt allt i sovrummet igen. Jag blev inte riktigt nöjd med den förra flyttningen. Nu har vi tre sängar helt i bredd igen, och så köpte jag ett par tvingar idag så att sängarna säkert ska stå helt ihop. Det är inte så lättbäddat med tre sängar i bredd men det är lätt att sova. Sova är roligare än att bädda så det har högre prioritet. Vid gaveln på våningssängen (som är en av de tre.. så vi har kanske fyra i bredd?) står en fotölj och läslampa och jag inbillar mig att jag kan sitta där och amma bäsen och läsa för treåringen på kvällarna. Vi får väl se hur det blir sen. Annars så är det ju gott om plats att ligga allesammans i sängen men när nuvarande treåringen var nyfödd var det skönast att sitta i just den fotöljen och amma när jag var vaken. Men det här nya livet kan ju ha helt andra planer.

Nu ska chutneyn i burkarna så nu får det vara nog.

Tordag och ledig dag. Jag slits mellan att vila, att göra saker som dottern tycker är kul och att försöka röja/städa i maklig takt.

När jag är pigg och alert så städar vi tillsammans en stund och sen leker hon själv och jag datar själv eller så. Men nu har jag svårt för att göra saker “riktiga” saker tillsammans med henne för jag orkar inte genom hela projektet, även om det bara gäller att hänga en tvätt eller vattna blommorna. Det är väl så i slutet av graviditeten att man behöver få vara ifred och fokusera på en sak i taget kanske.

Hon vill leka med mig, eller gå ut och vara i sandlådan eller cykla runt på sin trehjuling eller titta på barnprogram. Barnprograms-alternativet har jag kört ett tag idag så nu får det räcka och jag kan inte följa med henne ut och jag kan inte leka rollekar eller pyssla. Hå hå, hon tycker att jag är dum och det svider ju lite tyvärr. Jag skulle vilja vara mer pedagogisk men idag funkar det inte. Men just nu roar hon sig själv i alla fall. Vi har skrubbat ur ugnen tillsammans en stund och nu står hon vid diskbänken och diskar gallren och trivs. Det är skönt för mig för jag orkar inte.

Varför får man inte bara vara som man är?
Idealen tynger och skymmer. Kulturen är så stark att det svårt att känna vem man är. Jag är glad över vår nya TV som liksom jag kämpar emot litegranna. Alla är hälsosamt fylliga på skärmen. Fast lite väl korta.

Ny vecka! Lite hosta kvar men så mycket mer eneregi igen. Nästan ikapp med tvätten också, det är trevligt. Solen skiner igen och kaffet smakar gott.
Ska till jobbet i eftermiddag. Det känns bra att arbeta och träffa folket där men det är lite spännande också. Treåringen föddes i v 38+0, idag är det 37+0 och det kan vara kort eller lång tid kvar tills det är dags. Kommer jag vara på jobbet? Hur är det att åka pendeln med värkar tro? Fast jag är ju mest hemma. Hela nätterna och kvällarna.

Idag ska jag jobba i alla fall. Inte föda.

Trött är jag. Men piggare. Konstigt.

Jag har röjt lite på mitt skrivbord. Det är ett evighetsprojekt. Har för mycket saker oavslutat och de hamnar på skrivbordet oftast. Massa projekt. Skrev en lista på småsaker att göra och blev alldeles matt igen.

Borde vila lite.

Idag är jag hemma för vård av sjuk kropp. För en telefonist är det inte så jättebra att jobba när man har ont i halsen. Men jag tycker att det är svårt att vara hemma när jag är förkyld. Jag var lite febrig helgen som gick. Då gick det bra att ligga i sängen och bara kurera mig men sen har jag jobbat på i veckan. Men igår kom den febersvettiga känslan tillbaka och halsen blev värre igen. Idag är jag hemma.

Jag vill vara frisk. Jättesuperfrisk och hälsosam med bra kondition.