En tur till Barnmorskan på morgonkvisten har tröttat ut mig rejält. Förkylningen verkar ha kommit tillbaka med förnyad styrka. Allt var bra med magen iaf. Och jag fick medge att jag bara kommer ihåg järntabletterna kanske max en gång per vecka. Hon kollade då Hb’t eftersom jag legat rätt lågt. Jag har knappt kunnat äta pillerna förut heller för jag upplever det som att illamåendet blir värre då, så jag försöker ju äta järnrikt. Nu hade värdet skjutit i höjden! Jag hade i morse 121.. vad man nu mäter i. Har legat på 113 hela tiden. Kan det vara bananen jag kräktes till frukost? Eller att jag blivit så sugen på choklad att jag äter det varje dag? Eller kan det (låt det vara det) vara det att jag dricker cola varje dag? Bäst att fortsätta med några av sakerna. Typ chokladen och colan, så kan jag sluta med banan för att se om det fortsätter vara bra.

Hon skrev in i journalen att jag ville att barnmorskorna på förlossningen skulle prata och berätta saker för mig, nu känns det faktiskt rätt ok alltsammans. Konstigt detta. Men det löser endel oro bara att skriva om det. Och prata om det.

Från idag kan man börja rösta. Jag ska passa på innan jobbet idag tänkte jag så att jag inte glömmer bort det.

-Det är skönt för huvudknoppen.

Jag har sovit dåligt. Men på morgonkvisten fick jag ändå lite djup skön sömn. Känner mig pigg och glad (och sugen på choklad). Hostet och snörvlet är visserligen kvar men det känns inte så överskuggande jobbigt som det varit de sista dagarna. Solen lyser, kan den ha med saken att göra?

Och, (det här är antingen ett tecken på att jag mår mycket bättre, eller så är förlossningen verkligen nära förestående) jag är sugen på att tvätta fönsterna! (Fast å andrasidan kan ju solskenet spela in där med)

Istället för fönstertvätt så bler det mer bäbisklädertvätt idag. Hemma ett tag till och sen iväg till jobbet i eftermiddag. Imorgon är jag ledig så då kanske jag ska ta ett fönster? Tänk ett alldeles rent köksfönster och några andra gardiner där. Kanske någon ny blomma till fönstret. Det låter väl härligt?

Fast nu, vika tvätt!

Förlossningen börjar närma sig. Mindre än en månad till bf. Beräknad förlossningsdag.

Jag är nervös. Förra gången var jag mycket lugnare innan, tror jag. Minnet är selektivt. Men jag fungerade inte riktigt som jag trodde att jag skulle göra när jag väl kom till sjukhuset. Sjukt. Det är en knepig situation. Man åker dit för något som är friskt och naturligt. Jag hade en klar bild innan av hur jag tänkte mig att jag ville ha det. Hade läst massa “positiva” förlossningsberättelser innan, alltså sådana som inte fokuserade på smärtan och smärtlindring utan kanske mer om upplevelsen, ställningar, avslappning och härliga möten med sina nyfödda. Hemförlossningar och födelser på förlossningsavdelningar och lite överallt.

När vi kom till förlossningen så skulle det övervakas med CTG först, då förstod jag det som att jag måste ligga på rygg i sängen. Jag protesterade för det kändes inte alls bra att ligga, men kom av mig på en gång när det inte mottogs så väl. Sen väntade jag och väntade. Fick äntligen stå upp och stod och väntade och väntade. Helt plötsligt hade det gått massa timmar och det var dags att krysta, jag var tom i huvudet och väntade på instruktioner. Det kom inga sådana så jag gjorde som man gör när man är helt utmattad: jag la mig i sängen, och födde henne där lite bakåtlutad i gynställning som man ser på film. Jag har inte kommit över det ännu och skrivit om det förut, jag vet. Jag är fortförande lite arg över hur det blev alltsammans. Men bäbisen kom ju ut och är en finfin treåring. Altså.. det är inte själva ställningen som sådan som jag är arg över utan det att jag bara väntade passivt och tillslut var för utmattad för att hitta en ställning som kändes bra. För mig.

Nu är det min största oro. Att jag inte ska hitta någon passande ställning! Jag blir irriterad över oron. Bäbisar har fötts år ut och år in i alla möjliga ställningar och jag är säker på att även denna kommer att komma ut. Om inte annat i gynställning, eller med hjälp av kejsarsnitt för allt i världen!
Det kommer inte att hänga på att jag kommer på exakt vilken ställning som är lämpligast, intalar jag mig. Jag läser böcker och berättelser. Ser förslag på lite olika upprätta ställningar men vågar inte ens prova här hemma hur det känns att inta dem. Känner mig otroligt dåligt förberedd på denna förlossning. Vågar inte fylla i förlossningsbrevet heller och skriva om min förvirrade rädsla för att inte hitta en bra ställning just i slutskedet.

Håhå jaja.

Det kommer att ordna sig. (Med lätt känsla av panik i magtrakten)

Ingenting blev av denna helg som jag tänkt. I och för sig spelar det väl inte så stor roll. Febern har kommit och gått och jag har mest legat ner och vilat. Samt lyssnat på Änglar och demoner som cd-bok. Jag har inte hört hela ännu, men det har varit precis lagom den här helgen.
Skulle tvätta igenom ett par maskiner bäbiskläder nu på förmiddagen innan jag åker till jobbet. Med första maskinen åkte visst en liten blöja med, så jag har fått ägna lite tid åt att rengöra maskinen och nu ska jag tvätta allt igen. Det känns bra. Varför bara tvätta en gång när man kan tvätta tre?

Dottern är frisk. Jag är hängig. Febrig. Dottern leker pizzabagare.
Det är en återkommande lek för henne. Hon fixar och donar i köket med bakformar och trasor som hon viker och donar med på olika sätt. Hon ropade nyss “vem vill ha pizza?” och jag gick dit och beställde en pizza med räkor och skinka. Jag fick den och sa att den var supergod och frågade om hon hade ett specialrecept för degen. Ja det medgav hon och jag frågade hur degen gjordes. “Man tar grädde, smör, saft, mjölk och grädde!” kom svaret snabbt. Inte undra på att det är gott!
Nu har jag fått en till, med köttfärssås och oliver. Också god. Den ser visserligen ut som en gammaltrasa men vad gör väl det?

Nu är jag också sjuk. Och sambon. Och jag har fått en revbensupphakning eller något, som jag har haft nu och då i livet. Nu är det extra olägligt. Tur att det är lördag.

Dottern och jag gav oss iväg för att köpa frimärken och andra livsnödvändigheter som lite mat idag. Hon är nog frisk nu. Eller på väg mot friskheten i alla fall. Hon har varit väldigt rastlös idag och jag har inte velat vara ute med henne. Så affärspromenaden blev uppskattad även fast hon inte fick stanna och leka på någon av lekplatserna.

På väg tillbaka kom jag på att lillebror snart fyller, kanske vi kan skicka något till honom, ett kort kanske? Eller något att äta, föreslår dottern. Jag frågar henne vad hon då tänkte, som han vill ha som man kan äta. Svaret kom snabbt: “en morot!” Tja, kanske inte det mest lämpliga att anförtro åt posthanteringen. Om det är en lämplig gåva till en morbror som precis börjat gymnasiet vet jag inte heller. Kanske, kanske inte. Vi kom fram till porten och samtalet rann ut i sanden.

En dag till med dottern hemma. Febern är borta och hon är prickig på magen och armarna. Tredagarsfeber kanske? Hon verkar lite piggare men det är fortförande tidigt på dagen så det är kanske övergående. Vi får se hur det blir framåt eftermiddagen.

Jag var så trött igår kväll när sambon kom hem. Efter maten strosade jag iväg med vagnen, utan dottern mot affären och handlade några påsar mat. En man vände sig om och frågade om jag inte hade glömt något och pekade på den tomma vagnen. Sen såg han min mage och tecknade en stor gravidmage med sina händer och sa “eller, du kanske övningkör!” Sen skrattade han och gick vidare. Jag skrattade också och fortsatte lyssna på ljudboken som jag lagt över på min braiga lilla dator. Allt för fort var jag hemma igen och hann bara lyssna på sex kapitel. Men det var skönt att få vara ifred ett tag. Somnade gott en stund senare.

Dottern sjuk.
Igår åkte vi till Medeltidsmarknaden i Skänninge i alla fall. Trevlig och bitvis gott. Dottern och jag bestämde oss för att åka häst och vagn. Kusinerna hann komma innan avfärd så vi blev några stycken. Det var trevligt. Men hon var hängig dottern. Blev varmare och varmare och mattare och mattare. Hon sov på vägen hem. Dåsade i soffan hela kvällen och somnade direkt när vi lade oss.

Idag har vi varit hemma och tålamodet är kort. Hennes och mitt. Hon vill göra massa saker. Bygga koja tillexempel. Flyttar en stol och blir ståendes och gråter med stolen i händerna när hon inte orkar hela vägen.
Du är sjuk så kroppen måste få vila säger jag. Du ska bygga en koja säger hon. Ska jag inte säger jag och brygger en kopp kaffe. Jag vill vara ifred. Ett barn som är sjukt i feber och rätt trött har inte samma behov. Nåja. Vad är väl en bal på slottet?

Det är så skönt att sova!

Jag sover så upphackat, vaknar säkert 20 gånger per natt. Inatt var hela spektaklet accompanjerat av sammandragningar hela tiden. Inte onda sådana utan bara lite magträning. Men spänt.

Dessutom valde lillasyster att inte sova i husvagnen utan hos oss, så dottern och högstadiesystern delade en rätt bred säng inne i lekrummet. Dottern hade en natt av extra många vakningar hon med så systeryster kanske ångrar sitt val. Fast just nu sover hon fortförande. Dock dags att vakna strax så vi kan åka ut till resten av familjen och dricka lite kaffe.

Sov inte till tio idag heller. Fast jag la mig nio.

Idag befinner sig mamma, pappa och hemmaboende syskon i just precis samma stad som jag. De kom sent igår kväll nångång tuffandes med husvagnen och vi ska åka dit och väcka dem snart. Så fort vi törs.

Dottern är förtjust i husvagnstanken. Vi har varit i den och sovit i den men hon har tusen frågor. Hur steker man där? Varför sover man på borden?

Det ska bli en bra lördag. Jag har dessutom inte så ont i kroppen så kanske kan vi åka till skänninge där det är medeltidsmarknad idag.

Förresten så har jag micklat lite med spamstoppet för kommentarerna. Jag hade aldrig något problem med spam innan så nu har jag försökt få bort det eftersom det kan stoppa även vänliga kommentatorer och inte bara spambotar.

Hoppas det funkar nu.

Har precis lagt ihop en tårta och ska snart börja vispa ihop smet till pannkakstårta! Så kan det gå när det fylls.

Hade planerat att göra pannkakstårtemiddag idag dagen till ära, och sen kommer sambons föräldrar och då ska det ju kalasas på tårta då med. Men jag orkar inte baka tårtbotten idag så jag gick och handlade en vetemjölig, färdig botten.

Men pannkakstårtan ska jag äta av minsann så det blir riktig glutenfri smet. Och blåbär och hallon och drottningsylt i. Och godis på. Och grädde såklart.

Till den andra tårtan vispade dottern och jag chokladfromage som vi smetade mellan två lager, sen sylt och så lite mer fromage på. Nu sitter hon och försöker slicka rent chokladfromage skålen. Eller skål och skål, vi vispade i en tillbringare så det är extremt svårslickat. Det kan hålla en treåring sysselsatt ett tag. Tur att vattnet redan är tillbaka.

Tre minuter i nio kom jag på att de skulle stänga av vattnet idag klockan nio. Jag rusade runt och fyllde diverse kärl med vatten och var tacksam över att tvättmaskinen redan var inne på slutcentrifugeringen. Hemma hela dagen och ikväll kommer sambons föräldrar för att fira hans nyvunna ålderdom. Jag ska idka aktiviteter som inte involverar så mycket vatten under dagen i alla fall. Typ lite tevetittande och sorterande. Inte så mycket tvätt och disk.

Barnmorskebesök imorse. En annan barnmorska än min ordinarie var inbokad pga semester. Jag kände igen namnet och kollade journalen från förra förlossningen igår kväll. Minsann var det samma. Jag som inte riktigt har kommit över hur allt gick till den där förra förlossningen var jättenervös innan besöket. Men det gick bra såklart. Hon var trevlig och vi hann prata endel om både förra förlossningen och nästa. Allt var bra med bäbisen imagen också, dessutom. Som en extra bonus liksom. Inte för att jag trodde nått annat, men ändå. Ruckbar men huvudet neråt i alla fall.

Jag drömmer konstigt igen. Det är nog rätt vanligt under graviditeten eller när som helst som man står inför större förändringar i livet.
Jag drömmer om att jag hamnar i situationer där jag måste ta hand om okända barn av olika anlednigar och så inträffar situationer som jag inte riktigt kan lösa.

Förvirrad är jag också. Hur många gånger som helst har jag tänkt att det blir den 20:e under helgen så att barnbidraget borde kommit i fredags. Sen kommer jag på att så inte är fallet för att några timmar senare tänka samma misstag igen. Jag vet inte varför jag har varit så upphakad på det för denhär månaden är det inte direkt någon pengakris. Mycket enerverande. Som tur är har jag bara upplyst tre personer om att barnbidraget minsann kom i fredags. Det kunde ju varit värre.

Trots förvirringen och drömmarna mår jag bättre än på länge. Bäckenet är på min sida just nu. Låter mig sova och röra på mig lite. Fantastiskt. Faktiskt.

Fick en knuff i rätt riktning av Tommy Jensen så nu ska jag lista saker:

Fyra arbeten jag haft i mitt liv:
Telefonist, javisst!
På ett bokbinderi.
En sommar på en betongfabrik, rullade glasfiberarmerad betong och var sprutförare litegrann också.
Elevassistent.

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
10th Kingdom
The Commitments
The Fifth Element
Flåklypa Grand Prix

Fyra ställen jag bott på:
Upplands VäsbyAdak
Umeå
Staffanstorp

Fyra TV-serier jag gärna ser:
Gilmore Girls
Karl för sin kilt
Extreme Home Makeover
Morden i Midsomer (fast i år har jag inte sett ett enda!)

Fyra ställen jag vill/tycker om att åka till:
Till Adak.
Till mamma och pappa.
Till vilken nöjespark som helst och åka roliga saker och äta sockervadd.
Till biografen.

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Just nu hemmavid så läser jag ju en hög bloggar och många via Bloglines.
Dessutom så kollar jag nyheter lite här och där kanske kan Corren nämnas.
Och på jobbet har jag ju alltid Mjölby kommun framme.
Där använder jag ocksåHitta.se dagligen.

Fyra ställen där jag trivs:
Hemma i hemmet.
I och kring huset i Adak.
I skogen.
På biblioteket.

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:

Som vanligt tar det stopp där.. kanske du vill Carro?

Härligt med lördag.

Även om jag har jobbat flera korta dagar denna vecka så har det varit en lång arbetsvecka tycker både jag och min kropp. Igår fick jag den stora äran att luncha med Carro. Inte illa. Vi har jobbat tillsammans nu under sommaren men egentligen aldrig haft lunch samtidigt, tror jag.. I början kanske, eftersom det var jag som fick smitta henne med min vishet under upplärningen, men annars så går man ju alltid omlott.
Igår bytte vi till oss gemensam lunchtid och vandrade iväg till ett av de lokala lunchhaken. Accompanjerade av gräsklippare, andungar och getingar åt vi god mat, och hann tillbaka i tid. Carro hade bakat glutenfri kladdkaka som hon bjöd på till fikat så dagen var matmässigt perfekt. En annan semestervikarie som också slutade igår hade bakat en dajmkaka som också var glutenfri. Så jag fikade så att skedarna rök. Chefen såg att jag var extra sugen på mer så han skickade ut en annan i växeln en stund så att jag kunde ta lite längre rast på eftermiddagen, inte illa.

Idag kanske jag ska se på film. Plus att jag egentligen borde samla ihop mig och sticka iväg och handla ett paket eller två. Bra att dottern väckte mig vid halv sex så att jag hinner ordentligt. Ska bara sitta här vid datorn lite mer först. Och dricka kaffe.

Idag kom då dessa papper hem från socialen.

Jag kommer ihåg “förhöret” vi var på förra gången då de ville kolla läget med sambon, om han kände sig helt säker på att han var fadern ifråga. Med all kunskap om hur ett barn blir till och med hjälp av ultraljud så kan barnmorskorna säga på dagen när bäbisen är fullgången. Sen är det bara att räkna bakåt för att lista ut när själva befruktningen ägt rum och så plussa på några dagar hit och dit för att ringa in med marginal kan man tycka.

Men på dessa faderskapspapper står Beräknad nedkomst 2006-09-25 och Beräknad konceptionstid 20051209-20060204. Två månader!.. jaja..det kan ju hända att barnmorskan mätte fel på ultraljudet samt att hennes felmätning råkade överrensstämma med mitt eventuella påhittade datum för sista mens. Man kan ju aldrig så noga veta.

På det pappret (utredning av faderskap) står det Modern och Mannen. Men på faderskapsberkäftelsepappret står “Faderns bekräftelse” där han ska skriva under och “Moderns godkännande” där jag ska skriva.

Och så skickade de med en ansökan om gemensam vårdnad. Där står redan sambons namn ifyllt som fadern så eventuellt kan vi strunta i allt det andra.

Här kommer en länk till sagan som dottern och jag har fördrivit tiden med litegranna.
Jag tog bara fram lite kladdpapper först men sen så målade vi direkt på dem så lite skrynkligt blev det. Men vi hade roligt.

Varsågoda

Jag kom ihåg att ringa socialen och bad dem skicka faderskapspapper (pappapapper?) igår.

Det är en konstig ordning nuförtiden att gifta män automatiskt är fäder till sina barn medan en man som tidigare har gemensamma barn med sin sedan länge sammanboende kvinna inte är det. Att är man inte gifta så finns det inte något register som kan ge barnet en pappa per automatik. Trots att folkbokföringen tillhör skatteverket och för deklarationens väl och ve så kan de minsann veta vilka sammanboene som har gemensamma barn.

Nåja, jag har inget emot att fäder bokförs och får veta att de kan få hjälp att kontrollera det biologiska faderskapet. Men varför gifta män i dagens samhälle är undantagna, det är kanske min egentliga fråga.

Det blir inte så mycket skrivet om föräldraskapet numera. Det jag vill skriva om berör ofta liksom lite för mycket. Jag klarar liksom inte att skriva om personligare än vädret nuförtiden. Illa.
Varför är det så?
Jag vet inte riktigt.

Eller, jag har en teori om att jag ägnar min koncenaration på att försöka att inte fokusera på irritationer och det är svårt att märka det som bara flyter på och inte irriterar. Jag skulle kunna skriva ett inlägg om dagen om vad andra föräldrar gör för fel, men hur kul skulle det vara?
Jag skulle vilja skriva ett inlägg om dagen om vad jag gör för rätt men har inte matrial nog tror jag. Hå hå ja ja.

Varmt igen. Jag märker på väg till jobbet att jag har smutsiga kläder. Jag är trött. Det är måndagmorgon och den här veckan har jag lovat jobba några timmar extra två dagar. Himla smart må jag säga.
Nästa vecka så jobbar jag bara tre dagar,varannan dag närmare bestämt.

Jag undrar vilken bra present jag snart kommer på att köpa till min kära sambo som fyller snart. Av någon anledning känner jag mig stressad över paketandet iår. Vi är lite ojämna på den fronten båda två, vi köper inte nått speciellt alltid eller firar andra stora firardagar. Men just iår fick jag ju så kalasigt bra present plus det att han fyller rätt jämt om man delar det på rätt sätt.

Förövrigt brukar jag alltid gilla vintern men i år ser jag fram emot den lite mer än vanligt.

Idag har jag gjort ingenting nästan hela dagen. Det har varit skönt för kroppen.

Dottern och jag har ritat lite. Jag har ätit och vilat. Sambon och dottern var ute ett tag på eftermiddagen och ja.. sen var det nog inget mer. Jo jag har pratat i telefon så klart, och fått lite intressanta nyheter.

Nu är det dags att sova lite så att man orkar med att jobba imorgon.

Sambon är iväg och hjälper en vän att flytta. Jag har köpt några kräftor som jag tänkte att dottern och jag skulle kalasa på. Fast just nu är vi mätta på annat så vi måste vänta lite.
Men den som väntar på något gott..

Fast det är tråkigt att vänta. Och man måste ju inte vara såå hungrig för att få i sig en kräfta eller fem.

I onsdags hände det sig så nere på stationen i Linköping att jag kliver av bussen och stegar iväg mot pendeln. I ögonvrån ser jag att de har hissat regnbågsflaggor framför resecentrum nu när de är pridevecka i sthlm. Det tar mig några steg innan jag kommer på att det var ju lite oväntat och rätt otippat faktiskt.
Jag tittar dit igen och ser att det inte alls är någon regnbågsflagga utan flaggstänger med olika reklamflaggor. Linköping kommuns gula, sj’s blå och och röda, östgötatrafikens vita och röda. Fattar inte hur jag tänkte först. Men det var några trevliga steg.

Igår när jag satt och väntade på bussen så spelade killen bredvid mig musik för alla med hjälp av någon liten spelare med högtalarfunktion. Efter ett litet tag hör jag att det är nationella tongångar. Inte alls i genren världsmusik utan av den sorten som hävdar att några, mig inräknad, skulle vara mer värd att bo i detta landet än andra.

Jag har lite taggarna utåt vad gäller vissa saker. Men jag är ju lite feg också. Nu reste jag mig upp och väntade i regnet utanför busskuren istället för att be honom stänga av eller fråga om han skulle vilja ha lite pengar till hörlurar kanske.

Senare kom jag på att jag kanske skulle ha kontrat med lite Timbuktu som jag faktiskt hade med mig. Jag har också möjlighet att spela med små högtalare minsann.
Skulle ha valt “Nu” från Alla vill till himlen.

Här är texten klippt från www.hiphoptexter.com

¨I det lilla landet där vi lever, kommer det folk från överallt
Från Kiruna i norr till Trelleborg, från mitten i Södermalm
här har vi svart man gul man brun o vit
här har vi fattig man medelman o superrik
vi har taxichaufförer, bankdirektörer
nån tjänar klöver men andra står över
men det vi behöver är mer av varandra
vi cirklar i samma förlegade anlag
så närna dig någon o ge din hand
närma dig någon, nu e din chans
så snacka med din granne
så byter vi takterna i landet
om inte makten tar sig samman
så måste vi tappert stå tillsammans

För det spelar ingen roll varifrån du kommer det handlar om var du är
oavsett vad som hänt förut nu handlar det om vad som sker
det händer nu, inte sen, vi suddar ut ett problem
för vi går runt och runt så upprepar sig på nytt historien
men det spelar ingen roll hur du ser ut du är ju byggd av blod och ben
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen

För det är inget sätt att leva, med bostadsmarknad segregerad
när inkomstskillnaden separerar, försvinner viljan att integrera
när till och med skolan blir uppdelad, och många personer isoleras
kommer våran tro att tolereras, kommer våra toner ens få spelas
jag tycker att röster borde höjas, en hel del saker måste sägas
men det är snart för svårt att väja, med det är klart man hoppas
heja sverige du gamla du nya, där vissa är fångar och andra är fria
sverige med varmare kyla, hur kan vi låta den marknaden styra
sverige vi kan inte lipa och skrika, för vi är mer lika än vi är unika
men vi måste ändra det med världen, att man dömer människan efter färgen

För det spelar ingen roll varifrån du kommer det handlar om var du är
Och det kvittar väll hur du ser ut, du är ju samma blod och ben
Det händer nu inte sen, vi suddar ut ett problem
Och jag sa nu inte sen, vi suddar ut ett problem

Albaner, syrianer, greker, afghaner, sydkoreaner, kineser, japaner
Palestinier, irakier, perser, turkar, rumäner kroater och serber
Peruaner, chilenare, spanjorer, tyskar, finnar, italienare, fransoser, ryssar
Engelsmän och australier etiopier och somalier
svennar och blattar, långa och korta, männen i hattar är många och ofta
vi missförstår, vi bara skyndar på, missar så mycket så, vi inte lyssnar på

För ingen kan klara det ensam, vi måste ta tag i det gemensamt
För ingen kan klara det ensam, vi måste ta tag i det gemensamt

För det spelar ingen roll varifrån du kommer det handlar om var du är
oavsett vad som hänt förut nu handlar det om vad som sker
det händer nu, inte sen, vi suddar ut ett problem
för vi går runt och runt så upprepar sig på nytt historien
men det spelar ingen roll hur du ser ut du är ju byggd av blod och ben
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen¨

Efter en natt av konstant regn, som ivrigt påminnt mig om att komma ihåg kissprovet på morgonkvisten, så vaknade jag, kissade och vi stack iväg till barnmorskan. Där kom jag på att jag glömt provet hemma så det var bara att fixa fram några nya droppar. Alla prover var bra i alla fall. Magen växer, hjärtat pickar på, järnet faller inte med raketfart men visst borde jag komma ihåg tabletterna lite oftare.

Jag fick också en tid till sjukgymnasten för att få lite genomgång av vad jag borde och inte borde för fogarnas skull. Jag har jätteont numera. Men kan gå i alla fall, men det är så där på gränsen. Barnmorskan rekommenderade vattengympa för gravida. Vi får väl se. Orken går till och från jobbet, vet inte hur det skulle kunna gå att vattengympa också.