Igår eftermiddag sysselsatte jag dottern med att hitta på och måla en saga.

Nu håller jag på och scannar in och gör en fin saga på datorn av dem. Hon blev sysselsatt tio minuter och jag tre timmar. Typ.

Jag hann förbi en klädaffär på väg till jobbet i torsdags. Bland annat köpte jag en klänning som var nedsatt med 30%. Rea är helt ok för mig. Klänningen passade väl sisådär, jag är ingen klänningsperson. men tyget var trevligt med lite lila på.

Nu när jag tänkte använda den första gången så ser jag att den är trasig! Inte kände jag för att åka och försöka byta heller så jag klippte av den och har den nu som kjol. Perfekt. Passar mig utmärkt. Dessutom så blev den då så lång att jag vågar gå ut med den och mina knästödstrumpor. Så idag tog jag mig till Ikea med bilen och lila tröja och lila sandaler och kjol med lila blommor på. Sen lämnade jag dottern på barnpassningen och gick närmaste, rakaste vägen till barnavdelningens bortersta hörn där de har säng skydd och packade på mig tre stycken a 49 kr. Sen gick jag till kassan igen. 20 minuter tog det. Sen hämtade jag ut min dotter som nog tyckte att det var lite i kortaste laget. Vi åt lite lunch och sen gjorde jag en felbedömning av vad jag orkade och gick till Duka som ligger mitt emot resturangen. När vi kom till bilen var kroppen och humöret på botten. Raka vägen hem och i säng.

Nu får det vara nog handlat tills bäbisen är ute och jag hunnit träna upp lite mer muskler runt kroppen.

Härligt regn kom en stund igårkväll. Och under morgonen. Lite svalare är det allt, och när man öppnar fönstren kommer det in något som påminner om syre. Det är en härlig känsla.

Igår glömde jag att ta med mitt foglossningsbälte till jobbet. Dumma mig. När jag tillslut kom hem så ramlade jag ner i soffan och trodde inte att jag skulle kunna ta mig upp igen. Lite mat ikroppen sen tog jag mig till sängen och sov en stund. Idag känns det lite bättre igen. Med bältet på altså. Men idag måste det handlas, bäst att handla på någon liten affär som inte har så många steg mellan parkering, grönsaksdisk, mejeri och kassa.

Håller på att läsa en bok från sjuttitalet som heter Aktivt Föräldraskap. Jag har läst den förut men tyckte att det var på tiden igen då det aktiva föräldraskapet till en treåring kan behöva lite ny input.

Jag slås återigen av den uppenbara, självklara visdomen i boken. Tillexempel att känslan av att vara accepterad gör att vi kan växa och utveckas. Att den känslan är som god jord som gör att fröet kan växa och bli en blomma. Även om vi känner att vi accepterar det barnen gör eller säger är det inte självklart att barnen uppfattar det så om vi inte aktivt visar accepterandet genom ord och handling eller genom att avstå från ord eller handling. För genom att oefterfrågat hjälpa till visar man ju också att det du gjorde inte var riktigt rätt i mina ögon.

För en treåring är ju dessutom just detta att fixa saker själv och att få bestämma saker själv en otrolig drivkraft.

Jag ska försöka tänka mer på detta. Inte bara med dottern, även andra gillar helt säkert att känna sig accepterade. Jag är nog lite snar att lägga mig i ibland. Och dålig på att säga till folk att jag tycker om dem. Dålig på att åka till London och hälsa på, dåligt på att kommentera trevliga bloggare som jag läser hos (eller via bloglines). Dålig på att förmedla till mamma när jag håller med.
Bra när man hittar så många förbättringsområden på en gång va? :)

När man inte börjar jobba förren 12.30 då borde man liksom ha någon slags morgonenergi så att något blir gjort hemma vid. Typ slänga skräpet eller kanske sortera in något av den rena tvätten. Fast jag har sprayat lite i duschen med sånt däringa kalkborttagninsgmedel. Alltid något. Och betalat lite räkningar.

Om en halvtimme kommer dotterns farmor och farfar för att hämta henne och underhålla henne under eftermiddagen. Eller om hon underhåller dem kanske. Hon har suttit klar med skor och keps i hallen en halvtimme nu. Tränar tidsuppfattning kanske.

Kanske ska jag gå iväg till bussen då och se ifall någon affär skulle kunna tänkas ha något för en gravid mage som faller i min smak. Typ vida linnebyxor med vattenkylning.

Jag vill bli kallare! Tänk om det vore härliga December!

Kallare kallare kallare.

Himla skitben som måste ha stödstrumpor på sig, stödstrumpor passar bättre vid -12. Möjligtvis blir det lite uthärdligare ifall jag bara har knästödstrumporna och baddräkt på mig, och foglossningsbältet. Men jag pallar inte. Tror jag. Eller. . ? Tanken är lockande. Kanske man kan stoppa ner frysklampar innanför bältet?

Inte har jag några bra byxor heller. Snickarbyxorna är varma och fula. De andra är otrevliga och fula. Nåja. Jag har i alla fall världens bästa leksak som jag kan roa mig med på väg till jobbet och dagen till ära har jag lagt över min Laleh skiva i den. Jag ska sitta på tåget och lyssna på henne när hon sjunger att hon vill leva idag och så ska jag titta på solen och känna mig glad över dagen. Typ. Jag vill i alla fall inte längta bort. Det vore tråkigt om det redan var december när det kommer till kritan. Då skulle jag inte ha förlossningen att se fram emot. Och liten gosbäbis som luktar gott liggandes på min mage.

Idag har jag varit aningens mer förvirrad än vanligt. Det är varmt. Jag har mina långbyxor och stödstrumpor som jag envisas med och jag har nog druckigt för lite vatten. Nog.

På väg hem slutade mitt busskort att funka med fyra klipp kvar som skulle ta mig genom veckan så att jag kan köpa månadskort när lönen kommit. Sen, precis vid hållplatsen innan min, när jag varit på väg hem ungefär en timma, slog det mig att jag glömde att berätta en grej jag gjorde på jobbet idag innan jag gick, i ivern över att kunna flexa ut lite tidigare. En viktig liten detalj som styr om det blir ordentligt stängt eller inte. Naturligtvis hade alla hunnit gå hem.

En av stjärnorna jag jobbat med på eftermiddagen bor ganska nära jobbet. Bara 83 träffar på hennes namn i området och hjärnan står still vad gäller adress och efternamn. Vänta nu.. hon har ju visat på kartan vart hon bodde… och visst var det ett kort efternamn? Jo just det.. Hitta.se visar vägen och jag ringer. Inget svar varken på mobil eller hem. Hmm.. Jag måste åka tillbaka hela vägen, ska jag ta bussen nu eller vänta till sambon kommer hem med bilen? Men tänk om man inte behöver återställa det jag fipplat med?

Tillslut, mitt i min lätt panikslagna förvirring kom jag på namn och bostadsort på en annan kollega så jag kunde ringa och höra med henne. Hon bor inte heller riktigt i närheten men har lite kortare bit en mig dit. Så hon åker dit och täcker upp för mig. Inte illa. Det blir glass till henne imorgon. Och ett gott skratt. Men aldrig mer att jag gör något ovanligt på jobbet. Hädanefter ska jag bara sitta och svara och le trevligt. Och kanske skämta lite. Men inte hålla på och leka med dörrarna.

Nu ligger jag lojt i soffan efter en söndagsfrukost bestående av våfflor, grädde och hjortronsylt. Precis som man ska. Sambon och dottern sitter i sovrummet och läser en bok.

Undra just vad man ska ta sig för idag?

Igår blev det av i alla fall. Jag tog med dottern till friluftsteatern och tittade på Pettson och Findus. Med hönorna och tuppen Jussi, Gustavsson, hunden, räven, tjuren och naturligtvis massa mucklor. Och pannkakstårta. Vi såg nästan hela, två gånger gick vi iväg på toaletten för det var så varmt att vi drack en hel del vatten, och så var det ju både spännande och jätteroligt. Samt att det var rätt svårt att se om man bara är tre år lång och vuxna framför tycker det är en bra idé att stå upp och ta kort. Ingen satt på raderna bakom oss just där vi satt så hon kunde stå på bänken ibland.

På slutet var det väldigt spännande tyckte hon. Vi har läst de Pettson-böckerna som handlingen utspelar sig kring så hon visste nog på ett ungefär vad som väntade. Men när Gustavsson och hunden kom på rävjakt, då var det bäst att upphöja ett varningsrop tyckte hon.

Föreställningen får rätt bra betyg av mig, bara lite för skrikigt. De hade ju bra ljudsystem med både mikrofoner och högtalare så jag vet inte varför de skrek hela tiden. Ja, inte han som spelade Pettson, han pratade med lugn stämma. Oftast. Men de andra. Nåja. Det kanske hör till på själva friluftsteaterna att man ska skrika. Eller kan de vara så att de tror att de hör till barnteater att skrika bara för att det skriks i nästan alla tecknade barnprogram? Dekoren och maskerna, kläderna och själva spelandet var annars jättebra. Korven var god. Det var gott om plats i bänkarna och det finns några veckor till av speltillfällen kvar. Skynda er till Gamla Linköping vettja.

Natten till igår sov dottern över hos farmor och farfar. Det var första gången som jag var utan henne en natt. Sambon har fått öva lite då jag då och då dragit iväg med henne utan honom till mina föräldrar ett par gånger och till Adak en gång. Han har varit iväg med jobbet också.
Det gick hur bra som helst att sova utan att ha henne i lägenheten och hon klarade sig naturligvis galant. När hon kom tillbaka hit, med farmor och farfar, åt vi sallad och vindruvor och hon fick vara i sin nya säng. Den verkar ha fått med beröm godkänt. Men när hon skulle somna så la hon sig bara ner på kudden en halv sekund och sen sa hon med bestämdhet att hon måste vara nära mig först. Jag hade ingen större lust att klättra upp där så hon kom ner och somnade med mig. Det var ju inte riktigt planen men vad gör man när man är jättetrött själv och knappt har träffat varann på ett dygn? Kramas och somnar förståss.

Nu måste jag ta mig i kragen och städa och dona lite. Ifall det börjar regna ska jag ta en promenad.

Våningsängen nästan monterad.
Det är så kul att vi skaffat en åt henne.
Kommer ihåg hur jag gillade min som liten. Kring jul satte vi upp en ljusslinga runt sängen och sen så var det precis hur mysigt som helst att gå och lägga sig.

Nu har vi inhandlat en säng och ett soffbord samt lite annat smått och gott. Eller inte gott och kanske inte så smått men i alla fall..

Känns jättekul att skruva ihop lite nytt men nu måste man ju sova också. Och imorgon bitti är det kalasdags. En av dotterns kusin fyller år. Hipp hurra!

Födelsedagen tillbringades med heldag på jobbet. Mina föräldrar ringde och sjöng för mig på jobbet. Fick en biskvi till fikat på eftermiddagen. Fick grattis-sms och email till min roliga lilla dator. Sen flexade jag ut för att hinna till en affär som säljer foglossningsbälten och annat. Men väl där hade de sommarstängt. Träffade fantastisk trevligt folk en stund i stället och sen bar det av till sambons föräldrar där dottern varit under dagen. God mat. Paket. Dotter med sticka i foten. Glass.

Vi var hemma igen vid tio och då var jag jättetrött. Supertrött. Somnade gott. Vaknade mitt i den hemskaste dröm jag haft och sitter nu här lite lätt chockad.

Faktiskt härligt att börja jobba igen.
Lite lätt ringrostig, tvekande, famlar i minnet.

Imorgon heldag.

Knytet i magen gillar nog inte att åka tåg, spjärnar emot i magen.
Bara en station kvar. Och två månader.

Var är busskortet som jag behöver?

Idag ska jag lönearbeta igen. Om en halvtimme bär det av mot arbetsplatsen, jag börjar om två timmar. Som om man bodde långt ut i glesbygden och hade sitt arbete i grannkommunen.

Jag laddar med lite uppvärmd soppa. Mumsigt god Mormorssoppa. Fast lite för varmt för idag kanske. Idag med stödstrumpor, långbyxor och superdupervarmt i lägenheten.

Mormorssoppa:

Lite blomkål i små buketter
Skrapade späda morötter i slantar
Skrapad färskpotatis i slantar eller bitar
Rejält med ärtor, direkt från landet eller i mitt fall balkongen.
hackad dill, ca 1 msk
hackad persilja, ca 1 msk
Vatten, mjölk, smör, salt och socker

Koka blomkålen, morötterna och potatisen i lika delar mjölk och vatten, med rejäl klick smör, mycket salt och lite socker. Efter 5 minuter är det dags att lägga i ärtorna och låta det koka 10 minuter till.

Blanda i mycket dill och persilja och sen är det dags att äta.

Den här soppan är ju inte redd så den passar utmärkt till folk som vill äta glutenfritt.

Idag, som upptrappning inför att börja jobba imorgon, har vi föst runt sängarna lite. Vi har haft en 90 och en 120 tillsammans i sovrummet för att ha god plats när dottern också vill sova med oss. I hennes rum har stått en 90-säng, som hon ofta somnar i men inte gärna sover själv i hela natten. Under semestern sov hon däremot gott i en egen säng som stog strax bredvid min så nu tänkte vi att hon skulle få en till säng i vårat sovrum.

Dagens vedermödor har resulterat i en bred 120-säng i dotterns rum med lite lätt ommöblering. I sovrummet finns plats för en barnsäng vi tittat ut på IKEA. Vi har bäddat med en madrass på golvet tills vi inhandlar själva sängen. Våra sängar har vi vridit runt så vi sover närmare fönstret och så har vi skjutit den mot ena väggen så att bäbisen ska kunna sova säkert när det är dags för den att komma ut. Ifall den inte kommer trivas att samsova så har vi en vagga i förrådet.

Två ändrade rum på en dag. Måste bara fixa till lite madrasskydd och annat sen. Och en säng.

Dagen har ägnats åt att (förutom att hålla dottern någorlunda sysselsatt och blodsocker-, disk- samt tvätt-nivåerna under kontroll) försöka få datorn på skrivbordet och nya leksaken att prata med varann. Den skulle föredra att jag hade Windows även på den gamla hederliga datorn men så är det inte så vi (läs sambon) får trixa en del.

Men nu funkar en del och det är så kul. Tänk om jag visste lite mer!

Termometern visar 20 men varför känns det som 40? Två teorier. Eller tre. Jag har svart tröja och långbyxor. Jag är gravid. Balkongen är i söder och av den inbyggda typen där inga friska fläktar blåser.

Bra att det finns vatten. Och glass.

Nu på morgonkvisten låg vi allesammans i sängen och vaknade i långsam takt. Dottern lägger sig lite tvärs över oss och myser. Efter en stund frågar hon vad det är som dunkar. “Det är mitt hjärta du hör” svarar sambon. “Hjärtat dunkar.” konstaterar treåringen. “Vad dunkar hjärtat mot?”

Det kommer så bra och självklara frågor från barn. Frågor om hur saker funkar och frågor som kommer ifrån ordbildningar. Dunkar man på dörren måste väl hjärtat dunka mot något också?

Vissa dagar tänker jag att jag borde skriva upp dessa frågor. Härliga frågor som öppnar mina ögon för världen och för språket.

Nu under semestern har det varit många frågor om hur gör man ifall inte X finns. “Hur delar man saker om det inte finns några knivar?” “Hur får man kött om det inte finns någon affär?” “Hur åker man om det inte finns cyklar och bilar och bussar och tåg?” Osv.

Bra frågor för en i hennes ålder 2006. Kan ha att göra med att vi var på gården där pappa och även farmor bodde när de var små så det har varit en del berättelser om förr. Eller så är hon bara smart! ;)

dessutom testar jag lite andra utseenden här men det kanske inte måste nämnas. De som surfar hit ser så klart. De som inte gör det behöver inte engagera sig i att surfa hit, det är inget speciellt. Hittar jag på något så blir det bättre.

Jag har fått en present!

En efterlängtad mokapär som jag absolut inte trodde jag skulle äga. En sån har jag!

Inte illa.

Det jag numera har är en pocketdatortelefonkamera. Helt fantastiskt trevligt.

Åh vad det har varit härligt att vara borta, och vad skönt det är att vara hemma. Skönt men lite tråkigt. Vi bor ju i hyreshus här och jag trivs inte med att höra grannar hela tiden. Vatten som spolar, musik, gräl, skratt.

Igår hade vi en Linköpingssemesterdag jag och dottern. Vi började med att dela ett nuggetsmål. Hon fick nuggetsarna och jag stripsen och colan. Sen körde vi till Gamla Linköping och promenerade runt lite. Tittade in lite på teatern där de spelar Pettson och Findus nu i sommar. Fast inte just igår. De har speluppehåll och drar igång igen den 20:e. Jag skulle vilja gå dit och se föreställningen med henne. Sen Cloettaboden för att inhandla mandelbiskvier. En storstor påse för 20 kronor. Vårat mål var Valla och min mage tycker inte jättemycket om promenader så då tog vi tåget. En lycklig treårig tittar glatt på allt som tuffas förbi. Människor vinkar och dottern myser. Framme i Valla går vi av och leker på lekplatsen ett tag. Eller, den av oss som inte är gravid och trött i kroppen åker rutschkana och linbana. Den andra står och tittar på och reflekterar över att colan kan ge så mycket energi ändå. Jag var så trött när vi gav oss iväg hemifrån. Vi hade ju åkt söderut tolv timmar dagen innan, men jag ville att dottern skulle få leka av sig lite så vi drog iväg till Vallalekplatsen trots min halvdvala. När jag stog där i solen och såg hur hon tränade med linbanan så kände jag mig helt tillfreds och långt ifrån den där djupaste tröttheten. Hurra för cola.

Sen ramlade hon av ett lek-lok som står där och var ledsen en stund. Vi satte oss i skuggan och åt några mandelbiskvier och drack lite. Ett kling-kling hördes lite svagt och dottern hoppade upp! Tåget! Vi skyndade oss tillbaka och hoppade upp. Första platserna blev våra, direkt efter traktorn som klätt ut sig till lok. Tillbaka till Gamla Linköping och den utlovade glassen. Det blev på Dahlbergs Café bland alla småfåglar. Dottern sjöng för dem från ett räcke och orkade äta upp halva glasspinnen.

Jag är trötter. Gör jag lite mer än jag orkar så måste jag vila oproportioneligt länge. Igår tog vi en promenad i skogen, dottern och jag. Uj uj uj. Ett tag undrade jag hur vi skulle kunna komma hem, fast som längst var vi kanske 250 meter från ytterdörren. 250 myggor var det runt mig hela tiden också. Sen åt vi vattenmelon och jag var utslagen ett långt tag. Jag orkar liksom inte. Och jag ska vara gravid i flera månader till!

Idag har jag städat handfatet och hittat en fyrklöver. Räcker det som dagsverke tro? Kanske, eventuellt ska jag lösa lite korsord också.

Dottern är så finurlig nu. Den dagen vi bakade tillexempel, då hade jag ätit frukost iförd semesterstassen: T-shirt och trosor. Sen nämde jag baket och hon ville börja på en gång men jag sa att jag inte ville baka i trosorna. “Men vi kan ju baka här på bordet istället” konrade hon snabbt. Mmm… det är precis såna ordvitsar jag får lite extra energi av och då gick ju bakandet rätt lätt. I byxor, på bordet ;)

Den kvällen låg vi och skulle somna, jag låg bredvid henne och vi pratade om dagen. Jag hade varit rätt pigg (lyssnat lagom på kroppen antagligen) och vi hade gjort lite olika mysiga saker och jag hade behållt tålamodet. Jag frågade om olika saker. Om hon varit arg över något, glad, ledsen och sen om hon kunde säga något som hade varit jättebra med den här dagen. Hon svarade direkt att det bästa är nu, att ligga här och klappa dig. Då slutade jag fråga, för säkerhets skull. Jag har nämligen ingenting emot att vara det bästa på dagen.

Igår kväll gick jag och lade mig vanlig Mariatid. Altså strax efter nio. Jag är trötter minsann.

Jag vaknade till av något ljud. Elefant-tut? Sambon som tittar på film troligtvis, jag försöker somna om. Då kommer ljudet igen, två gånger. Nu tycker jag att det låter som någon fågel. En stor fågel som jag inte känner till. Kanske sambon har hittat någon gammal skiva med fågelläten? Men varför spelar han den på högsta volym mitt i natten? Jag vill sova och lägger kudden på huvudet. Tut-tut låter det. Tut tut. På fågelvis, inte elefant-tut. Efter ett tag tar nyfikenheten överhanden. Vad har han hittat för roliga ljudfiler som han måste spela om och om igen på högsta volym.. jag kliver upp, ingen på nedervåningen, går upp för trappen och ser att ingen sitter vid datorerna heller. Strax efter ser jag att sambon står i fönstret och tittar ut på ett par tranor som står här utanför!! Jag sätter mig ner och kanske är det min rörelse genom fönstret som får dem att flyga iväg, eller så känner de att de att de vill tuta in nya marker någon annan stan. De flyger tungt ner mot skogen. Jag kan inte påminna mig om att jag sett tranor här tidigare, men jag vet att de finns ibland i trakten.

Vi lägger oss. Försöker somna igen. Klockan är ungefär tolv så jag har sovit ett par timmar, kroppen värker och det är svårt att somna. Efter ett tag blir jag lite kall och sambon fixar ner en filt åt mig. Strax efter så blåser det på lite mer ute och så måste han pussla ner myggfönstret så vi kan stänga om oss ordentligt. Jag försöker nå sömnen igen. Nånstans där borta. Dottern börjar gny i sin säng. Gnyandet blir så smånging om till gråt och tillslut vaknar hon och säger att hon måste drica vatten och att hon har jätteont i benet. Vi testar med lite vatten sen sitter jag med henne i soffan en stund. Inget är bra. Det gör ont i benet och hon gråter och gråter. Växtvärk kanske? Hon har ont i benen lite från och till under nätterna numera. Sambon kommer och sen går han och hämtar lite smärtstillande åt henne. Vi är inte så generösa med medicin men när inte kramar eller massage kan ta bort det onda så kan man ju testa kanske.

Dagen är solig. Sol sol sol. Det känns som om det är fem gånger så mycket himmel här uppe jämfört med andra ställen. Fastän temperaturen inte är så hög så är det varmt och så mycket sol så att.. ja jag vet inte.. har ingen liknelse direkt. Temperaturen har varit jättehög också, då är det såklart också varmt men 18 grader här är varmt, det upplever jag inte så varmt i Linköping

Dottern och jag har bakat lite bröd på förmiddagen och sambon klippte gräset igen. När vi var färdiga gick dottern ut ett tag och jag hörde hennes besvikelse genom fönstret. På gräsmattan under björkarna där gräset växer lite långsammare hade sambon klippt gångar förra veckan, som de sprang och lekte och hade kul i ett par dagar. Sen föll de i glömska tills hon såg gräsklipparen tugga bort hennes gångar. Vi förklarade att det var dags att klippa det gräset nu och så fick hon gråta och vara besviken ett tag. Nu är de mitt uppe i ett nytt gång-projekt. När farmor och farfar, och senare även mina föräldrar bodde i det här huset så hade de rätt stort grönsaks och potatisland. Där växer nu en ståtlig röra av lupiner, hundkex, midsommarblomster och renfana. Nu klipps det gångar mellan blommorna. Snirkelkrokar och förgreningar, runda blomstersvängar och några rakstäckor. Det ser härligt ut. Blommorna når henne till öronen ungefär.

Jag försöker hålla ner på brödbakningen när jag är här, men huset smittar mig med en slags rastlöshet eller kanske snarare en lust att vara nyttig. Farmors bakande finns kvar här i väggarna. Sommaren när dottern var nyfödd så bakade jag bort två veckor av vår vistelse här. Inte för att att det är något fel med att få äta lite bakat och jag gillar ju själva bakandet men det finns ju mer här. Skogen behöver ju få lite promenader i sig. Ladugården, fuse, behöver få lite upptäcktsfärder och pinnarna behöver bli snidade och eldade.

På tal om nyttigheter så är det redan rätt stora kart på jordgubbsplantorna, de som började blomma förra veckan. Fast jag hinner inte äta dem, om en vecka är vi nog hemma igen. Bara sex dagar kvar. Och här sitter jag vid datorn!

Soliga och varma dagar har det varit. Jag har pustat runt och gjort mest ingenting.

Idag har jag doppat mig i älven i alla fall. Sen grillade vi korv.

I fredags var det Lapland Ultra som är ett långlopp för folk med god kondition. Banan är tio mil. Gångare och alla som inte tror att de kommer runt på mindre än 14 timmar fick starta först. Vi var där vid invigningen en timma innan start men dottern och jag missade själva starten för rutchbanan lockade. Huvudstarten fyra timmar senare var vi till i alla fall. Klockan 22. Då hade vi hunnit grilla jättegoda ribs och vilat dottern lite. Startskottet smällde och de vältränade sprang iväg till folksamlingens applåder. Tanken på att springa tio mil en natt svindlar. Hur tränar man till sånt? Sticka ut och springa en tiomila-runda efter jobbet går ju knappast. Kanske man jobbar som brevbärare. Eller löpbandstestare.
Jag har inte sett resultatet för i år men i fjol sprang segraren runt på åtta timmar. Jag vet faktiskt inte vad som är mest imponerande. Komma runt på åtta timmar eller den som fick sista registrerade tiden på tjugo timmar. Hålla igång tjugo timmar! Det sägs att en av de första såg en björn vid heberg-kontrollen. Jag åt en abborklämma i Nya Bastusel och klappade förbi den första ur det sena startfältet. Sen åkte vi hem och sov.

Nåväl. Dags att soffa lite.