Så ja

Jag pustar ut.

Hemma efter en härlig vecka norröver. Vi tog det lungt på vägen ner med en natt i husvagn och en hemma hos föräldrarna vilket naturligvis resulterade i tre dagars resande. Trevligt men faktiskt också jobbigt.

Så hade jag ju lovat att jobba extra på måndag förmiddag så dottern fick börja med en långdag på förskolan. Hon slocknade direkt hemma och vaknade igen lagom tills när vi vuxna tyckte det var dags att sova.

Tisdagkväll var det dags för sista träffen på kursen och jag var helt slut efter ännu en heldag på jobbet och en kort natts sömn. Det var kul i alla fall, mycket prat och så dags för hemfärd. Naturligtvis missade jag bussen eftersom vi pratade på och drog ut över tiden så jag hoppade på en annan linje som går ungefär hemmåt. Det blev lite promenad och så kom jag hem lagom till Grey’s anatomy. Sen mot sängen. Då vaknade dottern som somnat efter middagen. Sista gången jag kollade på klockan var vid fem i tre.

Till jobbet igen då imorse. Jag brukar bara jobba efter lunch på onsdagarna men idag fick jag också jobba lite extra och dra ihop några extra kronor till sommaren. Trött morgon. Trötta föräldrar och trött barn. Trött Maria på möte på jobbet och hungrig Maria får telefonsamtal från förskolan strax före lunch att dottern är sjuk. Jag ser att det går en pendel inom en kvart och kastar mig iväg för att komma hem till barnet så fort som möjligt. Hungrig och trött kommer jag till förskolan över en timme senare och kramar om min tös. Klär på oss och går hemåt. Kommer på att nycklarna ligger kvar på jobbet långt borta och vill sätta mig och gråta lite.

Ringer runt lite och hör vänliga röster. Sambon ska åka förbi och hämta nycklarna sen och Alex kommer och hämtar oss för lite välbehövlig lunch (världens godaste chiliconcarne) och husrum för eftermiddagen. Dottern pigg men något prickig och jag matt och trött. Sen mätt och trött. Sen lånade jag en vagn av dem och promenerade hem via affären.

Nu är jag hemma, har ätit middag, fått nyckar igen och snart ska jag sova. Sova sova säng säng säng.

Idag tog vi med oss farmor, rejäla kläder och matsäcken och åkte ut på utfykt.

Dottern och jag gick ut i förmiddags och tog in hela den första rabarberskörden. Små taniga sötnosar. Max två deciliter blev det hackat. Vi drygade ut det med ett äpple och gjorde en paj i en kakform. Packade med lite vaniljyoughurt och åkte iväg.

Åtta grader och regndropp på bilrutan.

Vi åkte upp till norrbotten, tänkte att utflykt till norrbotten blir bra en blåsig dag. Vi åkte till ett ställe där det finns en härlig strand.

Vi såg en orm, eldade pinnar och kottar, fikade jättegott och frös lite. Sen åkte vi över Slagnäs hem.

Förresten så köpte jag 2,2 kg Turkisk Peppar igår.

Dottern och jag tog en tur neråt sommarfuse. Eller sommarhuse enligt dottern då. Hon fick hälsa på grästrollen och plaska i blöt mossa.

När regnet kom kröp vi in under en gran och det var väl roligt tyckte hon men inte ett passande ställe att ta fram matsäcken på.

“Vi måste ha ett bord och en stol” sa hon.

Jag är inte typen som brukar släpa med bord ut på utflykter, och jag funderade lite vem som lärt henne denna sanning. Vi traskade vidare, hoppade över ett dike eller tre. Sen kom vi fram till grästrollen igen, hon spanade lite och skyndade sig fram till en tuva i hennes knähöjd som stog nära en högre tuva.

“Här är mitt bord” sa hon och fick sina äppelbitar från min väska.

Jag har nu mailat iväg mitt arbete! Hurra för mig!

Idag har vi även ätit nässelsoppa. Och mjölkört. Såg nämligen en lista över växter att plocka och äta när jag letade efter recept på nässelsoppa. Mjölkört kunde man koka och äta som sparris enligt den och det måste man ju bara prova! Pappa fick ge sig ut och plocka skott som vi åt före soppan.

Nu måste jag ut och röra på mig lite.

Tredje morgonen här.

De andra har varit fulla av solsken och blå himmel men den här är grå. Grå himmel och minst dubbelt så gröna träd som igår.

Grått är bra. Jag har sovit gott, utan att bli stressad av solklockan som börjar försöka väcka mig vid tresnåret. Inte för att jag inte vill ha sol, den får gärna tränga igenom molnen, men i natt var det skönt att sova. Ända till halv åtta.

Nu ska jag äta mer frukost och sen ska jag gå ut och lukta på naturen.

Varför är det så svårt att bli klar?

Jag håller på med mitt arbete som jag hade tänkt göra färdigt innan jag åkte iväg norrut. Nåväl, datorer finns ju även i norra västerbotten så jag sitter och håller på nu med. Ska åka till farmor snart och tänkte igår kväll att det är ju gott om tid att fixa färdigt på förmiddagen innan farmor. Men jag blir inte klar. Varje gång jag läser igenom hittar jag nått nytt eller ser något som saknas. Var jag lägga till det och kan jag kanske ta bort det där stycket? Illa..
På onsdag måste det vara färdigt men jag har ju annat jag vill göra också.

Nåväl. Ikväll kanske det kan skickas?

En efterlängtad resa!

Jag är lämnade sambon hemma, tog dottern och min pappa med och drog norrut. Nu sitter jag här, i köket och tittar ut över skogen. På en mack på vägen upp igår köpte jag en cd med José Gonzalez och han accompanjerar så fint till dotterns lek med det gamla dockhuset.

Björklöven har precis vågat sig fram ser det ut som, rabarbern som står i solen mot väggen bakom boa har kommit upp en decimeter. Nässlorna är färdiga för skörd.

Pappa har åkt iväg för att träffa farmor men dottern och jag som sovit för få timmar stannar hemma. Det är ju ljust hela natten så hon tyckte att det var dag i natt. Ingen fara på taket för det är en vecka kvar tills jag ska upp tidigt till jobbet!

Jag blir alltid lika road av att se vad rättstavningen föreslår när jag sitter och skriver text.

Nu skriver jag ju ett arbete som handlar om genus och språkstimulering och det är rätt tydligt att ord inom dessa ämnen inte är så välkända för min rättstavande hjälp. Här kommer lite exempel:

könsseparering föreslås vara transferering, parkeringsböter eller konservering! (jag skriver könsuppdelning)
könskategorier föreslås vara knöskategorier eller hönskategorier. (här gör jag ingen ändring eftersom det är ett citat)
könsstereotyperna är naturligtvis rehabiliteringstyperna, mönsterbilderna eller överensstämmelserna. (samma citat)
maskuliniteten föreslås ersättas av humaniteten, singulariteten, livskvaliteten, homosexualiteten eller kriminaliteten (bara det skulle kunna analyseras nog för min lilla uppsats, jag gör dock varken utläggning eller ändring, är ganska säker på maskuliniteten i det här sammanhanget)
språkstimulering vill programmet som vanligt ersätta med språksimulering (nästan samma sak?)

”Det är inte ovanligt att pedagoger och forskare, genom att de tar indelningen i två polära hönskategorier för given, främst lägger märke till könskillnader och de praktiker som ligger nära rehabiliteringstyperna.”

(Med reservation för eventuella stavfel)

Nu har jag ju tjatat lite om mitt arbete med examinationsuppgiften en del. Jag sitter och filar lite med det varje dag, men det är svårt för jag har inte så mycket obruten tid utan jag blir störd ganska ofta, plus att jag ju har annat jobb som jag håller på med om dagarna.

En annan svårighet är att detta ska bli rätt kort, 5 eller 6 sidor hade de tänkt sig, och kursen är en 5 poängskurs på B-nivå. Jag har väldigt svårt att begränsa mig och ändå få ihop det. Det är så lätt att gräva ner sig i nått litet istället för att hålla siktet på att få ihop allt och hålla sig inom begränsningen.

Jag skrev ihop lite om varför jag ville inrikta mig just på språket för att ha något att gå tillbaka till när jag märkte att jag börjar beskriva hela världen. I själva arbetet kan jag ju inte skriva massa lösa tyckanden så därför var det också skönt att få tycka av sig lite i det lilla dokumentet. Typ så här tänkte jag när jag valde ämnet:

Den vuxnes förväntningar på krav och möjligheter för pojkar respektive flickor styr förhållningssättet till barnen. Även om vi uppfattar det som att vi har samma eller lika mycket krav och förväntningar på båda könen.

Vad gäller språkstimulering ger detta att språket vi använder mot pojkar i regel är mer ”actionladdat” (gör si eller så, spring snabbt, tänk inte mer på det, kör igång, kämpa på) medan flickor ofta får ett språk riktat till sig rikt på känslor (undantag då möjligtvis arga och förorättade känslor), meningar som uppmuntrar till dialog, medkännande och tolkande, samt språk som begränsar deras självtillit (det kan vara farligt, det är för svårt för dig, du är för liten, akta dig).

Senare får vuxna gå i familjeterapi för att de inte når fram till varandra och böcker om att förstå det andra könets språk blir bestsellers.

Det kommunicerande livet börjar tidigt. Jag inbillar mig att redan i magen så talar bebisen och familjen med varann genom sparkar från bebisen och ömma buffar utifrån, man pratar och sjunger för magen. Det nyfödda barnet söker bröstet - får lite hjälp, känner sig kall och gnyr - får en varm filt, värjer sig för alla intryck - får hjälp att somna. Jag har mött föräldrar och förståsigpåare som säger att barn inte kan kommunicera det första året. Jag anser att även ordlös kommunikation från barn ska lyssnas på och bekräftas.

I min drömvärld skulle alla barn få höra och få använda ett rikt språk. Lära sig att beskriva omgivningen och sitt inre med så många ord och ordklasser som möjligt. Lära sig lyssna på andra, kompromissa, säga ifrån och sätta ner foten oavsett vilken person man är. Alla måste inte gå runt och skriva poesi på väggarna men jag tror att ju vidare språk man har fått med sig från början ju mindre frustrationer kommer man råka ut för i skolan och vuxenlivet. Man kan göra sig förstådd och förstå andra. Kanske framför allt också förstå sig själv.

Igår var sambon och jag ute på bio. Det var lääänge sen.
Dottern skulle få tillbringa kvällen med sina kusiner. Hon fick följa med dem hem redan vid 15 tiden och leka hela eftermiddagen. Jag passade på att sitta och skriva på mitt arbete. Ungefär halv åtta kom jag på att jag kanske skulle ha lagt mig i badkaret istället. Det är en aktivitet som är svår att få utföra i lugn och ro och ensamhet med dottern hemma. Nu skulle vi åka vid åtta så jag hoppade in i duschen istället. Kvart i åtta fick jag rapport om att dottern somnat och strax blev det dags att åka ner till bion. Jag tillhör det kvällströtta släktet så jag var lite orolig att jag skulle somna eller behöva gå för att jag blev för trött men vi hämtade ut biljetterna och promenerade runt lite så jag vaknade till.

Vi såg Underworld Evolution det var ju ingen höjdarrulle direkt.. men jag är lite svag för vampyrer och varulvar så jag är glad att vi såg den i alla fall.

Nu är kaffet färdigt!

Sambon gjorde mig uppmärksam på en länk till en artikel om att vissa skolor i USA inser det otroligt farliga i att leka. De glömmer bort att det också är otroligt mer utvecklande, lärande och stimulerande än det är farligt. Jag anser att saker man bygger för lek kan man gott säkra upp så bra man kan. Kontrollera så att gungställningar inte är murkna och att det inte är vassa skruvar som sticker upp i rutchkanan.

Men spring för allt i världen! Klättra! Hoppa! Stanna upp och kolla var myran tar vägen! Kryp in bakom stenen och kika lite under mossan!

En favorit som jag har är författaren och pedagogen Janusz Korczak. Han skriver i boken Hur man älskar ett barn (som du som har barn eller arbetar med barn eller föräldrar borde bläddra lite i tycker jag! ;) ) om barnens rätt. I del 1:37 har han skrivit så här:

Jag har funnit tre grundläggande rättigheter , men det kanske finns flera:

1. Barnets rätt till sin död.
2. Barnets rätt till den dag som är.
3. Barnets rätt att vara som det är.

Man måste känna barnen väl för att kunna göra så få misstag som möjligt när man värnar om dessa rättigheter. Misstag kan inte undvikas. Men bli inte förskäckta: banet självt kommer att med förvångansvärd vaksamhet rätta till misstagen så länge vi inte försvagar barnets mest värdefulla färdigheter - och starka försvarssystem.

Sen har han själv lagt till att han senare kommit fram till att barnets främsta rättighetet är rätten att uttrycka sina tankar och att aktivt delta i de bedömnigar och domslut som gäller dem själva. När jag läste detta första gången så reagerade jag starkt över “barnets rätt till sin död”. Hur menar han då tänkte jag.. men svaret kommer när man fortsätter läsa boken. Jag forstätter citera lite från del 1:40.

Av fruktan för att döden skall ta barnen ifrån oss, berövar vi barnen livet; för att vi inte vill att de ska dö låter vi dem inte leva.

Idag har jag varit på en förskola och gjort en observation för examinationsuppgiften jag ska skriva. Under barnens lunch satt jag och tittade och antecknade. Det var intressant men oj va yr i huvet jag blev.
Jag har försökt renskriva så mycket som möjligt av mina anteckningar nu innan orken tog slut och redan förstått att jag borde nog göra några observationer till för att det ska bli bra. Men tiden finns inte riktigt och jag får nöja mig med var jag gjort. Nu är bara “lilla” jobbet med analysen kvar.

Såg igårkväll på återstart av Commander in Chief på tv4. Helt plötsligt hördes ett plingplong och nått slags idrottsresultat dök upp i en röd ruta och försvann inte förrän efter irriterande lång stund. Sen fortsattde det så. Pling plong hela avsnittet. Högt dessutom.
Så oerhört irriterande.

En glädjespridare finns på nätet. Eller, säkert finns det massor av dem, men bättre nämna en än glömma alla.

När jag läser inlägg hos brief therapy så styrks livsglädjen litegranna. Det är härligt.

Härligt med vårvärme och fungerande cykel. Härligt med drömjobbet och kören och röda köket och dottern och allt.

Om jag bara vore lite mer av den kommenterande sorten så skulle jag komma med glada tillrop varje dag. Nu är det inte så men massa glada tankar tänker jag och det är ju alltid nått!

Härligt, härligt med maj.

Jag har hållit mig inne idag men igår åt vi middag i det gröna. Grillad korv och potatissallad. Inte vilken korv som helst utan Lithells godaste, kabanoss. 99% kötthalt står det på paketet. Fyra korvar 24 kronor där jag köpte. Finns billigare korv helt säkert men det är svårt att hitta någon jag gillar bättre. Det var inte bara potatissallad till korven utan även trevligt sällskap. Jag är bland de osocialaste man kan tänka sig för närvarande och det var en härlig omväxling att sitta ute under ett träd och huttra tillsammans med andra.

Kanske skulle jag ta och bege mig till affären och se ifall det finns något annat att grilla. Här hemma är det lite tomt på matfronten för tillfället. Mat och lite eftermiddagsvärme vore inte helt fel. Kanske bara ska göra färdigt alla projekten jag dragit igång först.

Det har varit mycket i mitt huvud den sista tiden. För mycket för att orka sortera tankar och handlingar. Det känns som om jag hela tiden legat ett steg efter och tagit hand om spillrorna av vad jag borde ha gjort.

Men den här veckan har lite lossnat tror jag. Jag har skrivit ihop en bra början på examinationsuppgiften som ska lämnas in om tre veckor. Nu fattas några observationer innan jag kan göra mer. Jag har frågat på en förskola ifall jag kan komma och de ska ta ställning till det senast måndag. Men nästa vecka har jag lovat jobba lite extra så då hinner jag inte göra dem. Så det kommer kanske bli lite stressigt så smånging om men just idag känns det bra i alla fall.

Halva graviditeten har gått. Äntligen. Jag tillhör definitivt inte dem som uppskattar det här stadiet i livet. Man borde inte behöva vara gravid så länge ifall man längtar efter barn. Två, tre månader skulle räcka tycker jag.

Jag har läst massa böcker den här terminen som jag ska tipsa om också. Inte just nu. Sen. Nu har jag lovat att jag ska leka små grodorna nämnligen.
Små grodorna med foglossning.