Och nästan allt är avklarat. Visst fylls det på med nya saker jag måste göra men just nu känner jag en stor lättnad.

Lyckades städa något innan besöket kom i lördags, dessutom gjorde jag rent alla luckor i köket. Pappa lagade jättegod middag som vi satt och åt allesammans i vårat något renare kök. Det var gott och trevligt.
Dopdagen kom, det var kul att träffa lite fler personer jag inte sett på ett tag. Vi fick gott fika, tårta, mackor och korv och sent på eftermiddagen kom jag hem och lyckades skriva ihop lite grann till kursen jag läser.

Igår kom påminnelse för en undersökning som jag faktiskt redan gjort och skickat in förra veckan, så allt hopp är inte ute ;)

Jag har i alla fall inte tröttat ut mig eller någon annan med för många postningar här den sista tiden. Tiden går oerhört långsamt och alldeles för snabbt som vanligt.

På jobbet är det ett projekt som jag borde engagera mig mer i (missade nästan ett möte och har inte gjort det jag åtagit mig i tid).
På kursen ska det redovisas ett grupparbete på tisdag som jag borde ha gjort mer av (jag måste skriva ihop lite mer idag.. det borde vara lätt som en plätt eftersom det är precis vad som intresserar mig).
Imorgon är det dop för syskonbarn som jag borde ha förberett mig bättre på (tillexempel kan en gåva eller tre vara bra att ha, kläder skulle vara trevligt att ha på sig).
Inför dopet kommer min familj hit och övernattar och då borde jag ha städat och fixat och förberett lite (det borde man ändå va?).

Men allt känns så jobbigt. Det som känns lätt är att ligga i soffan och halvsova och äta grekisk sallad. Hålla borta illamåendet tar liksom all energi. Eller nästan all.. den energin som finns kvar slukas upp av alla ogjorda projekt.

Men i torsdags var jag och sambon till en barnmorska och fick se vårat lilla knyte på en fin platt skärm. Knytet sparkade med sina små små ben, viftade med små armar. Hjärtat pickade på med en väldigt fart och navelsträngen låg som en fin serpentin och förberedde knytet på att det ska bli födelsedagsfirande framöver. Om det nu bara inte vore så länge kvar. Men tiden går ju fort, fast otroligt långsamt.

Som väntat smittas också fåglar i Sverige. Åter igen lyfts vissa kostråd upp. Livsmedelsverket säger “Det finns fortfarande inga belägg för att människor har smittas genom att äta smittad mat.” www.slv.se
Men ändå ser man råd lite här och där: stek kyckling ordentligt, hårdkokta ägg är fria från smitta, tvätta händerna om du tagit i en sjuk eller död fågel, tänk på att smutsiga fjädrar kommer från fåglar.

Inga konstiga råd direkt. Det är väl sånt man vet och följer mer eller mindre. Det jag tänker på som mindre är väl just äggen då. Visserligen är det gott med hårdkokta ägg men löskokta är ju inte heller fel. Kaksmet då, och smörkräm.. När såg man ursprungsmärkt majonäs senast?

Nåja.. jag äter jag i alla fall.

För några år sedan när hårdstekt potatis var i ropet så såg jag ett fantastiskt citat i någon tidning.
Detta är något att skriva ner på en stor lapp och sätta på köksdörren och ha i åtanke när man går ut för att äta lunch på kebabstället på hörnet:
“Även om det finns risker måste man se de uppenbara fördelarna med att äta mat” Gerald Moy, WHO