Inte så mycket läst denna helgen som jag tänkte att jag skulle. (ovanligt?)

Men jag lagade till en god lasagneinspirerad kålpuddings grej som jag brukar göra ibland. Lasagne är en sån veterätt som jag saknar, mycket och ofta. Så för ett tag sen kom jag på det här som är lite lasagnigt i alla fall.

Jag skivar ett litet vitkålshuvud och breder ut på en plåt och mjukar upp den i ugnen som ändå ska bli varm.
Så gör jag förstås köttfärssås och ostsås också. Det blir inte bra att reda ostsåsen med maizena eller potatismjöl för det blir löst igen i ugnen.. i alla fall enligt min erfarenhet. Så jag testar lite hit och dit med ostsåsen. Idag använde jag passerade tomater som jag kokade upp och blandade ner riven ost i, saltade och pepprade.

Sen tar man en ugnsäker form och varvar kål, köttfärsås och ostsås och låter den puttra i ugnen en halvtimme eller så. Eftersom ostsåsen är ganska rinnig och kålen inte absorberar vätska på samma sätt som lasageneplattor så är det ju bra om köttfärsen är ganska torr, eller så får man servera i djupa tallrikar ;)

Jag hör kanske till de lataste i världen. På kvällskvisten, just innan jag går och lägger mig kan jag ha så stora ambitioner inför morgondagen. Tillexempel att gå och handla innan jobbet eller kanske sortera på hatthyllan. Men sen så kommer nästa dag och då får tiden gå istället. Eller.. jag gör ju inte bara ingenting. Jag gör massor av saker fast bara lite. Tittar upp på hatthyllan och flyttar några saker, märker något annat som genererar att jag börjar med ytterligare ett projekt som jag direkt blir bortlurad ifrån.

Att gå och handla prioriterade jag bort rätt snabbt när jag vaknat. Tänkte att det är bättre att jag röjer av mitt skrivbord. Men att städa skrivbordet innefattar många svåra prövningar. Där ligger saker som inte riktigt har någon bra annan plats att bo på plus tusen oavslutade projekt som pockar på min uppmärksamhet. Dessutom datorn då… så det är nästan ett omöjligt uppdrag skrivborsstädningen.

Men jag är ju en stark kvinna.. får jag bara lite kaffe så, och kanske lite frukt… Förresten vad är det som ligger här.? En liten lapp med en bok jag ville ha förut. Tänk om nån av internetbokhandlarna har just den på rean! Bäst att kolla.

Titta här.. samlingen med farfars dikter. Farfar är en favorit. Snart ett år sen han gick bort och ännu längre sen vi umgicks ordentligt. Jag har aldrig varit så bra på att hålla kontakt på avstånd och det är långa uppehåll mellan resorna uppåt sen jag flyttade söderut. Men ofta, ofta pratar jag med honom i tankarna. Han kommer med sina finurligheter och allvarligheter och får mig att tänka till från andra hållet.

Förresten så är jag ledig imorgon och då kanske det skulle passa bra att röja istället.

Ledig idag men ikväll ska jag till jobbet i alla fall för det bjuds på god mat minsann. Mat är ju aldrig fel.

Först ska jag iväg med dottern och vara hos kusinerna ett tag, sen får hon stanna kvar där ett par timmar när jag åker iväg tills sambon slutat jobbet.

Hon har längtat. Hundra gånger idag har hon frågat om det är dags att vi ska åka iväg. Efter lunchen går vi till bussen har jag sagt, vi kan ju äta lunch på bussen säger hon.

Men nu är vi mätta så det är dags att dra nu.

Igårkväll, efter en dag av förberedelser för middagen så var dottern trött. Hon är ju rätt förkyld så det var inte oväntat direkt.

Hon åt några tuggor sen gick hon iväg för att med stor möda dra fram ett litet påslakan som låg undanstoppat i en låda. Sen kröp hon upp i köksoffan igen och la sig i mitt knä. Vi försökte locka med mer mat men hon var mätt tyckte hon och blundade.

Jag bar iväg henne och borstade tänderna och bytte till pyjamas, eller rättaresagt pyjamaströja för de enda byxorna jag hittade föll henne inte i smaken. Sen gick vi tillbaks till köket för jag ville äta min goda mat medan den var varm.

Hon kröp ihop under bäbis-påslakanet och försökte hitta en bekväm ställning i mitt knä. Tillslut var jag färdig och behagade följa med unga damen till hennes säng. Hon la sig ner och märkte att det blev lite kallt utan byxorna antar jag för helt plötsligt sprang hon iväg och kom tillbaka med de rätta byxorna. Sen la hon sig nöjt ner igen och försökte få påslakanet att täcka hela henne ordentligt.

Sambon kom in och vi satt tillsammans på en liten bänk bredvid sängen och såg på henne. Djupare andetag, långsammare och längre blinkningar. Så satte hon sig upp “Jag såg mitt lekrum genom fönstret!” sa hon glatt. Ehh.. jaha..? Hon lade sig ner igen och upprepade “Jag såg mitt lekrum genom fönstret mamma.” “Du såg ditt lekrum genom fönstret” svarade jag och två andetag senare sov hon, gullungen.

Helt plötsligt, kom den!

Lite, lite lust att skriva ett inlägg här igen. Hurra tänkte jag och skyndar mig till datorn. Helt olustig har jag kännt mig ett bra tag. Olustig fast lustfylld. Bara inte alls varit intresserad av detta.

Idag är det Alla hjärtans dag också. Det brukar inte bekomma mig heller. Vi har väl gjort några tafatta försök att ge varann någon liten chokladbit eller så men jag tycker bestämt att det är viktigare att göra det någon annan dag. Har svårt för den där uppfodrande förväntan på att någon annan ska prestera som presenteras i filmer och annat från USA. Som vi ska ta till oss helhjärtat. Personligen så tänker jag att jag skulle uppskatta en choklad bit mer en annan dag, när han köpt något bara för att han vet att jag tycker om det och skulle bli glad och inte för att jag sitter hemma och övar på att se sur ut om han inte har choklad med sig hem.

Men idag! Jag vet inte om det är för att jag varit hemma med en sjuk dotter sedan i torsdags, eller om det är för att solen lyser och att jag nyss fikat gott men idag känner jag för att göra lite extra alla-hjärtans-dagit här hemma. Så ikväll blir det god stekt lax och potatisgratäng, kanske inte en traditionell kombination men av potatisrätter är det just potatisgratäng som är hans favorit just nu så det passar ju perfekt. Till efterrätt blir det små bakelser av chokladrulltårta fylld med mosade hallon. Med en gräddklick och hjärta på.