Den här veckan har gått alldeles för fort. Men så har jag haft trevligt också. Jag har fått två löner, jag har jobbat på mitt trevliga jobb och sytt ett spöke och haft lite utklätt kalasande här och varit på födelsedagsmiddag där. Nu är det tänkt att man ska hinna varva ner lite innan nästa vecka. En timme extra helg får vi också!

Veckan som kommer ska jag på utvecklingssamtal med mig själv och till BVC med dottern. På torsdag ska jag vara på dagis och vara lite extra personal och på fredag stänger min arbetsplats tidigt. Det kommer bli en bra vecka men jag har lite förberedelser som jag inte är färdig med ännu.

Jag har tänkt mycket på roller den sista tiden. Eller.. jag vet inte när jag riktigt började tänka på det, när jag skulle byta skola innan sjuan kanske? Men nu på sista tiden så har jag läst mer om det och funderat mer på min roll i olika situationer och mina förväntningar på andra och deras roller.

Min roll, då menar jag inte om jag utlöst kriser eller så utan helt enkelt vem jag är. När jag var på återträff för högstadiet blev det så otrevligt tydligt. Pang bara, tillbaka till den där männsikan som jag trodde jag lämnat bakom mig.

Jag tror att vi fostras in i de flesta av våra egenskaper. Om omgivningen förväntar sig att barnet är slarvigt så kommer de slarviga tendenserna uppmärksammans och då bli tydligare hos barnet. Jag fick tillexempel veta av läraren att jag inte skulle kunna skriva snyggt eftersom jag är vänsterhänt, så jag fick göra lika fula g:n som pojkarna. De andra flickorna fick göra om sidan tills alla g såg ut som läraren förväntade sig. Sen dess har jag trott att jag skriver ovanligt fult. (Hur jag nu kunde dra den slutsatsen, pojkar tillsammans med alla vänsterhänta flickor borde varit majoritet i min tankevärld, så jag borde ha tyckt att jag skrev minst sagt normalt.. eller?)
Att våga träna på bokstäver är kanske inte någon egenskap men det första exemplet jag kom på om vuxnas förväntningar på mig i yngre skolåren. Även nu som vuxen har jag svårt att känna mig nöjd över något jag skrivit för hand men låter det vara. Men om jag ritar en bild, med samma hand så ritar jag om den några gånger och bara utgår ifrån att jag kan bättre. Vad skulle skillnaden vara i det böjda strecket om det ska bli ett J eller en sväng eller en böj eller en krok?

Vem skulle jag ha varit utan de som omgav mig när jag växte upp? Skulle klätt mig mer modeanpassat? Skulle jag söka mer jobb? Skulle jag tycka bättre om skitsnack? Skulle jag vara gladare? Skulle jag gilla fotboll?
Det är svårt att tro att jag skulle kunna tycka att det skulle vara kul med fotboll.. eller mode. Skulle jag ha blivit vad jag är oavsett uppväxt? Kanske en liten gnutta är oberoende av omständigheterna och får in en på en riktning och så har man hela tiden ett någorlunda val att följa eller inte.

Lite rörigt kanske.. mina tankar är så mycket snabbare än fingrarna så jag hinner inte med riktigt. Skulle ha skrivit en kladd kanske. Jag vet att jag hade något viktigt jag ville säga när jag började det här inlägget. Något om att göra det man mår bra av och som får någon annan att må bra. Jag kollade/lyssnade på Gott Folk som finna att ladda hem från JuJu Records. Refrängen går lite så här:

om vi bättre umgås bättre förstås
ju bättre det går desto bättre vi mår
om vi bättre gror och bättre tänker
bättre jag tror vi blir bättre människor
om vi bättre umgås bättre förstås
ju bättre det går desto bättre vi mår
om vi bättre gror och bättre tänker
bättre jag tror vi blir bättre människor

Nu struntar jag i att försöka få fram något tydligare budskap och sticker ut och cyklar en sväng med dottern istället.

Fredagsfyran :: Fredagsfyran v42 -05 :: October :: 2005

Tema: Blogg

1. Vad hade du för målsättning när du startade din egen blogg?
Att få prata av mig om mina tyckanden och otyckanden kring föräldraskap.

2. Hur har den målsätttningen förändrats fram till idag?
När jag väl skaffat mig min plattform så mattades behovet. Lite i alla fall. Innan jag kom igång skrev jag av mig jättemycket på papper, men nu när jag kan låssas att folk lyssnar på mig så har jag inte riktigt lika mycket att säga.

3. Om någon ville läsa endast fem inlägg som du skrivit på din blogg, vilka inlägg skulle du då rekommendera?
Ehh.. tja.. det skulle vara några under kategorin Föräldraskap då..

4. Finns det någon bloggare som du tycker har lyckats särskilt väl med sin blogg?

Lyckats väl? Jag har inte såna krav på andra. Eller jag vet inte vad andra har för målsättning med sitt bloggande att jag kan avgöra om de lyckats väl eller inte :)

Jag tycker om både att bli road, att få något att fundera på och få
lite nyheter så jag läser lite allt möjligt.

En bland många som jag blir glad av att se att det finns nya inlägg hos är Flärdskrivaren och då har han ju lyckats väl, va? ;)

Jag lyssnar gärna och ofta på min nya, fina, blanka Timbuktu skiva. Jag köper inte så ofta skivor så jag får tjata om den här ett halvår nu.
Bara så ni vet.

Det är albumet “Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö” och jag önskar att jag hade ekonomi för att knata iväg och köpa fler. Inte nödvändigtvis just av den här skivan men fler av Timbuktu. Jag gillar verkligen texterna. De flesta i alla fall.

Dessutom är den så himla dansvänlig, dottern älskar att få dansa runt lite med någon förälder, jag brukar inte orka så mycket men med lite Timbuktu-energi på lagom hög volym så orkar jag några låtar i alla fall. Här kommer en liten snutt text från en låt som heter Nu.

För det spelar ingen roll varifrån du kommer det handlar om var du är
oavsett vad som hänt förut nu handlar det om vad som sker
det händer nu, inte sen, vi suddar ut ett problem
för vi går runt och runt så upprepar sig på nytt historien
men det spelar ingen roll hur du ser ut du är ju byggd av blod och ben
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen
vi suddar ut ett problem, gör det nu, inte sen

Vore trevligt om man kunde stödja kreativiteten med lite mer pengar, självaste Timbuktu eller förlaget Juju Records kanske.
Tills det blir dags att köpa nästa skiva så finns några låtar att lyssna på hos Juju. Bland annat Pendelparanoia. Här kommer lite av den texten också.

Hade du känt mej
hade du inte dömt mej
hade jag hjälpt dej
hade du aldrig glömt mej
hade du tatt dej tid
hade du kanske fattat
hade jag vågat
hade vi kanske snackat
hade vi bara haft mer tid
hade jag kanske satt mej brevid
hade vi lärt känna varandra
hade vi inte varit så rädda för andra

Vädret är ovanligt. Hösten har varit kanonhärlig tycker jag. Lite för lite regn kanske, för det har varit för torrt för svamp, men vilka dagar vi haft!

Idag tog vi en liten cykeltur bort till en fårhage i närheten med kaffe och lite godis och nötter med. Vi satt och myste lite i solskenet ett tag och sen cyklade vi hem via en lekplats. Kaffet, nötterna och godiset var till oss altså, eventuella får hade fått nöja sig med gräs, men vi såg inga.

Naturen är så härlig just nu, alla färgerna gör att det känns som att man får en vitaminkick bara av att titta på närmsta lönn.

Jag är sugen på att gå ut och hoppa runt i lövhögar.

Jag tycker mycket. Ibland vet jag inte vad jag tycker, så mycket tycker jag. Tycker till om allt och inget, velar fram och tillbaka och försöker känna vad jag tycker mest.

I några år har jag jobbat på ett bemanningsföretag och då tränat mig i att ligga lågt med åsikter ute hos kunderna. Var jag frimodigare innan dess? Jag var yngre i alla fall.. kanske var det lättare förr, då tyckte jag inte lika mycket. Med bara några få starka övertygelser var det lättare att alltid vara tydlig med vad jag ansåg, numera så tar det lång tid innan jag lyckas formulera mig på ett sätt som jag känner att jag faktiskt kan stå för.

Jag har många åsikter, övertygelser och upplevelser. Jag vet också att det finns så mycket mer att lära, höra talas om, känna och att jag kommer att ändra mig i så många frågor och säkert bli obevekligare i andra.

Det som stör mig mest just nu är att jag har problem med att stå upp för vad jag tycker om de gamla hederliga könsrollerna. I och för sig tror jag att de flesta som känner mig minsta lilla vet att det är något jag tänker på och tycker till om. Men när folk börjar prata om något som berör mig illa så har jag svårt att säga ifrån, säga att jag vill faktiskt inte höra det här, fylla mitt huvud med sånt prat. Eller värre om jag har dottern med och någon börjar prata om vad flickor kan och inte kan. Vad pojkar kan och inte kan. Jag kan ju inte cencurera världen, det förstår jag, men ibland vill jag faktiskt hålla för öronen på henne!
Tänk om jag hade lite lättare för att säga åt andra att jag inte vill höra på.

Jag tycker inte om sättet som många mammor pratar om sina män och sina söner. Pratar om papporna som några som formas med tjat, förödmjukelser och hintar till att bli ett stöd till familjen och som tillslut kan få förtroendet att passa barnen så att mamman äntligen kan få lite egentid. Så öppet pratas det ju inte men andan i vad jag hör är densamma.

Skämt om hur det skulle se ut om männen skulle få ansvaret eller ironiseringar om sönernas omhändertagande förmågor. Jag vill inte höra sånt prat och så förväntas nicka med och skratta när poängen kommer.

Män är, precis som kvinnor, individer. Det är skitsvårt att vara kvinna och gå sin egen väg, hitta sitt sätt att trivas med sin person. Jag vill absolut inte vara en del i att män ska hänvisas till en avgränsad fördefinierad papparoll som de måste gå in i när de blir föräldrar.

Men det är svårt att sätta sig emot. Annat än att gå därifrån och inte lyssna, som åtminstone är bättre än ingenting.

Jag har under natten och morgonen haft lite att fundera på. Kan jag ha gjort något köp som bara inte blivit registrerat för summan det gällde? Jag brukar ha lite bättre koll på kontot än vad jag haft denna månad. Jag har fått några inbetalningar som jag inte brukar och haft mer och röra mig med så det har inte bara varit mat och räkningarna. Jag har köpt lite extra och trodde mig veta vad jag skulle ha kvar.

Men jag var så säker på att jag inte handlat något på kortet hos de företag som pengarna var dragna åt, och absolut inget har jag köpt den dagen. Men i morse i väntan på att bankens kundtjänst öppnade har jag gått igenom kontoutdraget och jämfört med kvitton och minnet och jag har gjorde faktiskt ett köp en dag som inte finns på utdraget. Jag ringde till företaget jag gjorde det saknade köpet hos och det visar sig att det kan vara det.. för de som dragit pengarna är utförare till deras utförare.. eller hur jag nu ska förklara det. Dessutom behöver de ju inte dra pengarna direkt utan kan göra det inom en månad. Jag tycker att jag borde märkt att jag haft mer än vad jag borde haft.. men men..
Jag väntar på ett sista samtal som förhoppningsvis ska bekräfta hela den här svammliga teorin.

Så vad ska jag göra nu då? Ska jag gå tillbaka till min gamla metod. Ta ut pengar och bara betala kontant. Det bästa sättet för att se hur pengarna går åt. Eller ska jag börja med en liten kontobok igen, min gamgamla metod.. för det har faktsikt funnits en tid då jag noterade alla mina uttag från kontot för att kunna jämföra med saldot.

Det bästa vore ju om jag kunde tjäna massor av pengar så att jag slapp tänka på eländet, bara kunde köpa både mat och lite kläder utan att räkna. Fast jag vet att det inte funkar så, ju mer lön ju mer utgifter.

Jag får satsa hårdare på min strävan att handla mindre istället. Ju färre köp ju lättare att hålla reda på uttagen, så måste det ju vara.

De sista dagarna har varit lite förvirrande. Jag glömmer bort om jag gjort saker eller inte. Jag cyklar till stationen och går sista biten mot tåget, vänder tillbaka för att släcka lyset och märker att det redan är gjort. Går några steg och kan absolut inte påminna mig om jag låst eller inte. Det har jag naturligvis också gjort.

Igår morse låg inte plånboken där jag trodde och jag hade bråttom iväg så jag struntade i den, sen glömde jag bort den lilla episoden tills samma tid i morse, just innan jag skulle till att åka. Var är plånboken? Sist jag använde den var i söndags. Och inte ligger den i väskan som jag hade då.. *tänk tänk tänk*
Väl på jobbet får jag för mig att höra med banken hur det står till med kontot. De sista slantarna borta. Poff! Spärrade kortet fort som attan innan gamla arbetsgivaren får för sig att betala ut de sista pengarna eller så.

Det blir till att ringa runt till polis och bibliotek och Ica och allt möjligt. Beställa nytt körkort.

Ojoj..

Nu när jag skulle hjälpa dottern att plocka ihop lite saker inför sömnen så ligger den där, under kuddarna i lekrummet! Min plånbok! Med kort och allt.

Så kan det gå. Det är bara att börja ringa runt igen då antar jag. Avpolisanmäla plånboksförlusten. Däremot är pengarna fortfarande borta. Någon har använt upp mina få slantar, men nu har jag åtminstone kvar kortet i min ägo så vi får se hur det går med det.. Bankens kundservice har hunnit stänga för dagen.

Det här tycker jag är viktigt som förälder. Att inte alltid sätta sitt barn före sin egen tur eller att tvärtom alltid låta barnets tur komma sist. Att kunna turordning och att både kunna hävda sin och andras rätt till “sin tur” är jättebra att kunna inför vuxenlivet.

Om man vill dämpa sitt eget behov att att genast lösa det ivrigaste barnets behov kan man ta den som har sin tur i handen medan man säger till den ivriga att “Nu är det N’s tur och sen är det din tur.”

Eller om någon annan vuxen försöker störa din dialog med barnet så kan man faktiskt säga att “jag är mitt upp i ett samtal här”.
Barn, enligt den uppfattning jag fått, tas inte på allvar som individer och vuxna har inget emot att bara börja tala rakt över barnets prat. Det är ju en av härskarteknikerna det, att ignorera den “svage”. Att en vuxen som sitter och pratar livsmysterium med ett barn sitter egenligen ensam.

Vissa saker måste gå före turordningen såklart. Livsfarliga saker naturligvis, ett litet barn som är kissnödigt och inte kan få upp knappen kanske kan få lite hjälp också.

Jag är dålig på detta. Men jag tycker det är viktigt i alla fall. Min tur. Din tur.

Fredagsfyran :: Fredagsfyran v40 -05 :: October :: 2005

Tema: Internet

1. Vilken sajt besöker du oftast?

Måste vara Bloglines eller någon nyhets-sida.. troligast Aftonbladet tyvärr.. det ger väl inte mycket att surfa dit men jag är nyhetshungrig. Sen stänger jag den tabben för att gå dit igen efter en liten stund.
Jag googlar en hel del också.

Blir sugen på att kolla mina loggar faktiskt.

2. Vilken är den bästa sajten?

Den bästa sajten… vet inte det jag.
Kanske Conclave Obscurum? ;)

3. Chattar du och i så fall var?

Ja jag är på IRC. Jag pratar inte hela tiden men finns i alla fall. Började med det -97

4. Är du med i någon community?
Nä.. Har försökt mig på det lite här och var men är inte aktiv på något nu. Vad jag kan komma på.

Vi bakade äppelkaka imorse. Det är ett modifierat recept som vanligt. Började som morotstårta men fått ett eget liv och dyker upp både som äppel- mandel och saffranskaka här hemma.

3 ägg
2 dl socker
150 g smält smör eller margarin
2 rivna äpplen
1 tsk kanel
3 dl Mix
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
0.5 dl PO fiber

Vispa ägg och socker. Blanda det torra för sig och blanda sen ihop alltsammans.
Häll i smord form med kant som man kan ta av.
Grädda 40 minuter i 175 grader.

Blir jättemumsig “tung” kaka. Grädde på så blir det kalasigt.

Byt ut kanelen mot en påse saffran vid lucia eller blanda ner vad som skulle vara gott. Äpplena gör kakan saftig och kan självklart bytas ut mot riven morot eller mosad kokt potatis.

Bjud hem lite folk och ät upp kakan på en gång eller skär den i bitar och frys ner i en burk.

En ledig dag idag. Precis som nästa torsdag och torsdagen efter den och ända fram till nyår!

Härligt.

Dagens projekt är att sticka till biblioteket med dottern och titta och läsa lite. Sen handla lite mjölk och förhoppningsvis få iväg en ansökan till en kurs i vår.

Nästa torsdag blir det badhuset. Vattenruchbanan hägrar.

Jag har nyss läst
Genuspedagogik av Kajsa Svaleryd.

I boken skriver Svaleryd om sitt arbete med att upptäcka hur man bemöter flickor och pojkar i förskolan/skolan på olika sätt beroende på att de är just flickor och pojkar.

I förskolan ska inte barn behandlas olika beroende på kön. Ett barn som slagit sig ska få vara ledset en stund oavsett om det är en flicka eller pojke. Ett barn som vill försöka göra något svårt ska uppmuntras likvärdigt oavsett kön. De flesta håller nog med om detta men ändå så är det vanligare att en liten pojke som slagit sig får höra “så ja.. det var inte så farligt” och en liten flicka som vill testa stora klätterställning kan få höra att det är för svårt och att hon inte kan innan hon ens hunnit dit.

Genus som begrepp syftar på socialt kön till skillnad från biologiskt kön. Olika kulturer och traditioner formar olika män och kvinnor även om de biologiskt sätt är lika.

Genuspedagogik handlar alltså om att medvetandegöra ens egna föreställningar kring genus och hur det färgar ens arbete med barn. Har mina föreställningar om vad som är kvinnligt/manligt medfört att jag begränsar flickans/pojkens förmågor, egenskaper och intressen till sådant som passar i “mallen”?

Svaleryd ger många exempel på övningar till pedagoger för att jobba med sig själv eller barngrupper för att se traditionella könsmönster. För att bredda vad som är möjligt. Det är inget fel på att vara en liten pojke och vilja bli brandman, men det är fel att förutsätta att alla små pojkar vill bli brandmän.

Jag gjorde massa anteckningar när jag läste boken men som vanligt så skrev jag mest vad jag tyckte och nu kommer jag knappt ihåg vad jag läst eller vilkja briljanta slutsatser jag själv dragit.

Tre saker som jag tyckte var viktiga som jag är ganska säker på att jag läst i boken:
(citaten skrev jag ner i blocket och de är Svaleryds ord)

• Att vänta på sin tur. Ofta så kan man som vuxen låta någon lite mer högljudd gå före turordningen. För att få lite mer arbetsro kan man tänka, men den som får gå före får faktiskt budskapet att sitt behov är viktigare än den som får vänta, och den som får vänta får veta att sina behov kommer i andra hand.

  Det är väl inget fel med att vara lite flexibel försvarar man sig med, men de obeservationer som refereras till i boken visar att det nästan uteslutande var så att det var pojkar som fick gå före.

  “Genom att tillmötetgå och omedelbart behovstillfredsställa pojkar signalerar de vuxna till pojkarna att de har makt, till flickor signaleras att de kommer i andra hand och inte är lika viktiga.”

  Oavsett att det kan uppfattas som en tidsbesparing i nuet är det en vinst för både vuxna och barn att se och lära sig att sin tur inte är beroende av kön, och att alla får lära sig att se andras rätt och att hävda sin egen rätt.

• Att jobba med barns självförtroende kommer att leda till självständighet och självbestämmande. Sjävförtroendet styrks genom att bli sedd och uppmuntrad för vad man är och vad man försöker.
  

  “Om man instället för att uppmuntra och stötta arbetar med att värdera prestationer kommer många barn att bli rädda för att misslyckas”

• Konflikter kring leksaker kan begränsas genom att tillgången till leksaker begränsas. Då kommer istället lekarna att kretsa kring skapande, relationer och konstruktioner.

Även om jag inte jobbar som pedagog så är jag sedan länge intresserad av pedagogik, och jag tyckte att boken var rätt bra även ur ett föräldraperspektiv. Den finns säkert på ett bibliotek nära dig!

Jag har ändrat en länk här i listan med mina bloggar jag läser.

#blog är borta och ersatt av andthennothing.net

Det är min lillkusin som skriver. Det var väldigt länge sen jag var längre än honom men jag är i alla fall fortförande äldre. Han är bra mycket bättre på jujutsu än vad jag är, han vill programmera mera och han tar cykelturer på fritiden. Dessutom skriver han på engelska och det är ju lite läskigt.

Om ni ändå bara sitter vid datorn hela kvällen så kan ni ju passa på att lyssna på ett radioprogram om blöjfritt!

I Föräldrarna den här veckan så handlar det om att lyssna på barns signaler.
Här kan ni hitta en länk till veckans avsnitt:
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=1274

2 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl mix
4 msk kakao
100 g smält smör

gräddas 30 minutrar i 150 grader.

Jag får väldigt varierande resultat av detta recept. Jag är inte så konsekvent med utförandet, ibland vispar jag äggen och sockret för sig, fluffigt och ibland rör jag bara ihop alltsammans på en gång. Ibland smälter jag inte smöret utan stoppar i allt i en bunke och kör med mixerstaven. Resultatet skiftar från jättekladdig och god kladdkaka till fast och god chokladkaka. (Men jag vet inte riktigt vad som leder till det ena eller det andra, det blir en chokladöverraskningskaka helt enkelt)

Vanligtvis så “tål” inte glutenfria recept att man testar och häller på ett ungefär, så därför är jag inte så noga när jag gör den här kakan, det blir gott oavsett konsistensen på den färdiga kakan. Det är så tråkigt att alltid baka med vågen i ena handen.

Så har man varit första dagen hos nya arbetsgivaren.

Härligt.

Jag känner mig varmt välkommen och som grädden på moset blir jag kallad till utvecklingssamtal! På en gång, innan det gått ens några år! Det ligger en bit fram i tiden så nu har jag något att se fram emot. Jag gillar utveckling jag.

Vi har varit och handlat nya krukor till våra blommor så att de kan växa ännu mer, massa ny jord och några små små blommor. Så nu har vi planterat om i vardagsrummet till dotterns stora förtjusning. Hon fick vara med med hink och spade. Ett tag i alla fall. För snart ombyttes min sprudlande glädje över min sprillans nya Timbuktu cd i eftermiddagströtthet och ångest över att det kommer jord överallt i hela rummet. Så nu ska jag dricka lite kaffe och skriva det här medans sambon planterar det sista. Sen ska vi väl försöka sanera med gemensamma krafter.

Jag surfade lite efter förslag på egensnickrade stafflier.
Då kom jag över Strömsös “tips-arkiv”. Sånt gillar jag.
(Altså.. jag gillar fina saker av det slag som finns i deras hobby-lista.)

Kolla själva på
http://www.yle.fi/matochfritid/hobby_lista.php

Däremot så kommer jag inte bygga efter deras staffliförslag. Men det är ju en helt annan sak.