Den sista tiden tycker jag att allt fler grodor kommer ur min mun. Altså inte såna gröna äckliga tingestar utan otrevliga osanningar som bara kommer. *blurk*

Helt plötsligt hör jag något jag sagt som jag egentligen inte tycker.. eller? På kvällarna maler orden som kommit ifrån mig under dagen, hur uppfattades det? Vad menade jag? Hur kunde jag säga så?

Varför är det så jobbigt med det just nu. Jag skriver inlägg hit och raderar istället för publicerar.

Två möjliga orsaker till detta vet jag. Det ena är att som telefonist hinner man aldrig tala färdigt med sina kollegor. Aldrig.
Man hinner säga en halv mening och sen några minuter senare kanske man hinner säga slutet på den, ifall man kommer ihåg vad man hade tänkt säga. Efter några år känns det som att frustrationen över allt osagt pyser och fräser i kroppen och allt vill ut så fort som möjligt, då blir det bara fel. Om man försöker koncentrera vad man tycker om uttrycket “trotsåldern” i en mening som tar max fem sekunder att säga så blir det någon hemsk klyscha som sen får hänga oförklarad och oemotsagd tills nästa lucka, men då kanske någon annan vill berätta något och på natten tänker jag tillbaka på vad jag sagt. Eller vad jag tror det andra hört. Hemskheter. Nu ska jag i alla fall börja på ett ställe där man ibland kan fika tillsammans och ta lunch tillsammans. Det är skönt.

Det andra är att efter att jag blev förälder så kommer mycket folk, kända och okända fram och säger massa konstigheter till mig. Som jag sen går och irriterar mig på, och sen börjar jag fundera på om det jag säger i förbifarten slår lika elaka rötter i andra. Exempel från verkliga livet: Nyblivna mamman och pappan träffar en äldre bekant. Denne vänder sig till mig (mamman) och frågar/kommenterar nått i stil med “Kommer du verkligen ihåg något från när du lekte med dockor nu när du väntat så länge med att skaffa barn, kommer du ihåg hur man sköter om?”
Flera okända har kommit fram och frågat om det är en flicka eller pojke, och sen när jag stillat deras nyfikenhet så har de bara gått sin väg, det var altså ingen upptakt för att få till ett samtal eller så.

Mycket märkligt ska man få höra men hur mycket mer märkligt har jag inte sagt?

Jag läser ju en hel hög med bloggar lite till och från men denna skriven av Anna läser jag varje dag, eller så ofta det kommer nytt, sen jag hittade den.

Jag känner inte Anna, fast jag märkte direkt att vi bor i samma stad. Jag behövde inte läsa mycket mer för att se att jag gillar henne och att hon verkar vara som mig.. fast lite bättre då. Inte för att jag skulle vara dålig på nått sätt, jag är ju jättebra, men den här Anna hon gör mycket som jag skulle vilja men inte tar mig för. Lever lite mina drömmar.

Jag känner att det bor lite av en förföljare i mig när jag sneglar lite mot anslagstavlan på biblioteket för att se om hon står där och läser ;)

(Men nu efter att ha skrivit detta kan jag ju varken skaffa katt eller söka till Liljeholmens. Möjligtvis ta mig i kragen och köra ett foto i timmen nångång.)

Jag skriver inte mycket personligt om mig, så om ni undrar om något kan ni ju alltid läsa i Annas dagbok och dra bort katter och konststudier och lägga till ett barn.

Vi har nu och då under bäbistiden kört blöjfritt. Med det menar jag inte att hon har fått ligga på en filt och luftat rumpan av och till, utan att vi har aktivt försökt med hjälp av hennes ansiktsuttryck och lite koll på klockan låtit henne bajsa och kissa utanför blöjan, direkt i toan eller i handfatet.

Vi började inte förren hon var några månader gammal. Då drog jag ändligen den uppenbara slutsatsen att eftersom jag känner på mig att hon strax ska bajsa så kan jag ta av blöjan innan, och spara massa tid med att rengöra hela bäbisen och ofta också lite kläder.

Det funkade utmärkt.

Hon fattade vad hon skulle göra, föräldrarna fattade, åtminstone vad gällde bajset. Kisset fick vi inga signaler från henne om utan ta lite med hjälp av klockan, när vi var kissnödiga eller några minuter efter avslutad amning eller mat-tillfälle.

Jag har kallat detta “hålla fram” eftersom det var det uttryck som mamma och mormor använt. Men nu förtiden så kallas det tillexempel blöjfritt eller EC.

Här kan ni läsa mer om blöjfritt.

Det gick finemang tills hon skulle börja på dagis. Då fick hon vänjas vid att kissa och bajsa i blöjan igen. Det hade hon gjort tidigare också, vi hade ganska ofta blöja på henne men höll fram eller erbjöd henne att sitta på pottan när vi trodde det behövdes. Dagispersonalen var inte pigg på att hålla på med det, vilket jag kan förstå, men det ville inte heller att hon skulle ha tygblöjor, vilket jag inte alls kan förstå. Nåväl, nu till sommaren tyckte vi att det var dags att sluta med blöja på dagis, då hon varit helt utan blöja hemma ett bra tag och börjat kunna känna och utföra helt själv att det var dags att ta en paus i leken, hålla sig och springa till toan.

Dagis har inte varit så positiva. De vill ha helt torra barn eller barn med engångsblöja. Jag tycker inte att man ska ha blöja på ett barn som inte vill ha blöja, och jag tycker inte att en tvååring ska behöva ha hela ansvaret för att gå till toan. Jag tycker att de kan påminna efter maten och innan de går ut.

Nu kom jag från ämnet lite, ämnet var blöjfritt som metod. Jag kan verkligen rekommendera det. Det finns många fördelar tillexempel så sparar man lite tid de dagar då allting flyter, (andra dagar blir det lite mer tvätt eller lite tork av golv). Men framför allt så lär man sig mer av barnens signaler. Små bäbisar har inte bara en möjlig signal som man får intryck av ibland när man läser bäbisinstruktioner. (nöjd bäbis=låt den vara, eller skrik, ta reda på om skrik betyder äcklig blöja, hungrig, trött eller i sista hand kramsugen)

Små bäbisar har och kan massa signaler. Positiva som visar “ja just så” eller “mer mer” eller behovssignaler, slickar lite om munnen “jag är hungrig” eller vift och grimaser som betyder “var är ni” “jag vill ditåt” “nu kommer kisset” “jag är för varm” eller massa andra saker. Om man inte förstår eller inte bryr sig om signalerna till en början så kan bäbisen ta till gråt eller skrik. Hur lång tid man får på sig att försöka tolka beror på lilla individens personlighet, tålamod, tydlighet och dagsform.

Ju fler signaler man letar efter, ju mer samspel man försöker ha, desto mer kommunikation får man. Det är min teori i alla fall.

När man som förälder struntar i signalerna eller konsekvent reagerar fel på dem så slutar barnet visa och kanske rent av känna dem. Om varje “jag vill kissa” resulterar i en mysig kram och lite senare blöjbyte, så lär sig barnet att kissa i blöjan är rätt melodi. Det är ju ingen katastrof så klart, det finns utmärkta blöjor och situationen i vårat land just nu är sådant att de flesta har råd med blöjor i två-fyra år.

Aftonbladet som gillar nyheter har skrivit om detta här. Men de har liten annan infallsvinkel. “Metoden bygger på det faktum att afrikanska och asiatiska kvinnor redan från första stund kan avgöra när deras bebisar behöver göra ifrån sig, och därför kan hålla barnen ifrån sig.” Jag tycker möjligtvis att metoden bekräftas av det faktumet.

Även i Sverige har man kört blöjfritt förr. Dels helt blöjfritt men sen när man började använda tygblöjor så ville man spara tvätt och höll fram när man trodde nått var på gång. Eller tog av blöjan helt när man var ute. Mina källor till det är samtal med äldre släktingar som jag inte kan länka till.

När jag var liten brukade mamma baka en kruskalimpa som vi kallade “Brödet som mättar hungern” för det var det mest fantastiska bröd som fanns.

När min syster skulle gifta sig för (.. kan det va två år sen redan?) så blev jag tillfrågad om jag kunde fixa till nått glutenfritt som liknade det eftersom hon naturligvis ville ha mammas goda brödet som mättar hungern på bröllopsfesten.

Så här blev det:

370 gr glutenfri grov mix (finax)
50 gr krossat bovete
30 gr krossat Linfrö
10 gr helt psylliumfrö
20 gr oskalat sesamfrö
10 gr pofiber
1 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 tsk stött fänkål

blanda alla torra ingredienserna i en skål.
(Jag ställer skålen på vågen, häller i från paketen och måttar upp direkt. Om jag inte har tillexempel sesamfrö så får det vara. Då kanske jag tar lite mer av något annat eller bara går vidare.)

1 dl lingonsylt
4 dl filmjölk
0,5 dl sirap (mörk)
0,5 dl farinsocker

Tillsätt lingon, fil, sirap och farin och blanda degen slät och jämn.
Klicka ner i en smord, avlång form, släta ut ytan. Grädda i 175 grader i ca 1
timme. Brödet blir godast om man väntar ett dygn innan det skärs i tunna
skivor. Håller sig flera dagar ofryst. Går jättebra att frysa.

Var och handlade på förmiddagen. Dottern ville så gärna följa med när jag sa att jag skulle till Maxi. Väl där var besvikelsen rätt stor. Mataffären var inte alls den hamburgerkedja hon hade i tankarna på vägen dit. Men det gick ändå. En stor vagn full.

Man blir lätt lite trött och förvirrad när man är på en lördagsfull affär. Det är andra gången vi handlar med en blipp eller vad det nu heter, och jag ville vara säker på att jag fick med allt. Dessutom hade hon en egen liten vagn och det är ju så roligt att benen blir alldeles springiga hela tiden.

Vi kom hem tillslut, över två timmar senare.

Förresten har jag träningsvärk i översidan av låren av allt badande igår. Precis samma muskel som behövs för att trycka ner kopplingen. Idag var det så mycket trafik att det kändes som att jag behövde växla exakt hela tiden. Fick strecha lite efter shoppingturen, det är inte varje gång.

6 dl ljummen mjölk eller vatten
50 g jäst
100 g margarin (el 1 dl olja)
1 dl PO-fiber

Blanda och låt stå i 10 min (passa på att fixa nått gott att ha i brödet, lite förslag finns nedan)

1 tsk salt
10 dl mix (Mät upp mixen med hjälp av våg, det står på paketet hur mycket 1 dl väger.)
1 tsk psyllumfrö
3 msk linfrö
smaksättning
1 ägg

Blanda allt och häll ut i smörjd och PO-fibrad långpanna.
Jäs 60 min

Grädda i ca 15 min i 225 grader

Låt svalna lite, skär i lagoma bitar och frys in direkt.

(Jag brukar tina i micron för det jag ska äta just nu, men det går bra att ta upp några bitar till nästa dag och tina över natten i stängd påse. Jag brer ofta frusna bitar och har med till fikat på jobbet, de hinner tina men är inte smuliga.)

Smaksättningsförslag:

4 tsk stött fänkål
två dl riven hackad morot
russin eller hackade katrinplommon
oliver och basilika
blötlagda hackade soltorkade tomater och oregano
riven ost
rostade solrosfrön
valnötter

Jag äter i vardagslag inte vete. Om jag kan och kommer ihåg att undvika det.

Det var några år sedan nu, jag provade först lite olika koster för att bli piggare. En vecka utan gluten då gjorde skillnad som natt och dag, både natt och dag. Jag sov bättre och var vaken när jag var vaken. En halv vecka till och jag var helt övertygad.

Jag började äta som jag hade gjort innan igen och beställde tid hos en läkare för att utreda om jag var glutenintolerant. Det var jag inte, hävdade den samlade läkarkåren i skåne. Eller åtminstone två stycken. Så bra då, tänkte jag och började äta glutenfritt. Efter ett tag provade jag att lägga till råg och korn och märker inte någon försämring. Så nu undviker jag vete.

Ibland slinker det in något i alla fall och ibland äter jag något med vilja. Men jag blir trött och trög i huvet efteråt. Sen när jag “fuskat” lite dagen innan och är trött då är det lättare att det blir något igen, och lite nästa dag och sen sitter jag där och stirrar med grumlig blick och sneglar på klockan vid 19-tiden och tycker att det är dags att gå och sova.

Jag har alltid gillat att baka och bakat mycket innan detta. Det var svårt att baka glutenfritt ibörjan. Torrt och smuligt. Hårda små stenbullar eller jättemjuka brödbitar som måste ätas med sked blev resultatet. Jag tappade lusten att baka, det är inte så kul när något man tycker man behärskar inte funkar alls.

Efter något år av köpta glutenfria kakor och limpor så var jag så less på utbudet. Jag bestämde mig för att lära mig baka igen, och jag tycker faktiskt att jag lyckades.
Nu blir det ofta jättegott, ibland trist och väldigt sällan oätligt.

Lösningen är köksvågen, psylliumfrö istället för fiberhusk och mycket kryddor eller andra smaksättningar i baket.

Jag har trixat lite med lite olika glutenfria recept och fått några favoriter. Tänkte att jag ska lägga ut några här så kanske någon annan som inte vill äta gluten eller som vill bjuda hem någon släkting på lite gott bröd får lite ideer.

Jag har ringt och får mer pengar nästa vecka. Vi dividerade och multiplicerade och adderade lite i telefon, jag och två från löneavdelningen. Tillslut kom de fram till att jag räknat rätt.

Hurra för mig!

Jag firade det hela med att köpa kläder till barnet. Gjorde några bra köp och ett dåligt.

Konstigt nog betydde skylten “25% på alla byxor” att det var rabatt på byxorna märkta med Boys, medan de gröna byxorna med rosa linning inte alls var billigare än prislappen. Det kanske inte var byxor förresten, bara väldigt tajta för att vara byxkjol.

Dessutom har vi varit i simhallen idag. Så härligt det var! Det får vara början på en vana tycker jag. När jag var liten så fick jag under några år välja lördagsgodis eller tur till simhallen med mamma på lördagar. Nu är jag ju ledig på torsdagar under hösten så någon eller några gånger i månaden borde vi ju kunna komma dit.

Lön imorgon!

Säkert fler än jag som andas ut.

Jag skulle få lite extra mycket var det tänkt eftersom jag jobbade lite extra i juli. Jag har gått och drömt om någon ny cd och kanske ett par skor. Men lönebeskedeländet visar att det minsann inte kommer något extra. Irriterande.

Nästan var eller åtminstone varannan månad har det varit fel på lönen, men oftast har det varit så lite att jag tänkt att jag väntar till nästa månad. Men nu fattas det så mycket att det verkligen inte kan vänta. Jag tycker inte om att ta sånt per telefon heller, jag är så intränad att vara tillmötesgående i telefonen nu efter några år som Sveriges i särklass trevligaste telefonist att jag har svårt att stå på mig och kräva mitt. Men imorgon ska det ske!

Jag måste förtydliga lite.
Så här skrev jag:

En av anledningarna till att jag försöker att inte leta framsteg är för att hon själv ska få glädjas över sina färdigheter.

Naturligtvis gläds även jag. Men jag vill att mitt fokus får vara på henne och att hon ska få hinna bli glad och ta det i sin takt.

Jag tycker att man ska visa barn att man ser vad dem kan och att man ser att de utvecklas, att man finns tillgänglig för att lära och visa och träna och uppmuntra. Men vägen är i det här fallet lika viktig för mig som målet. Dagen när hon tränade att sätta sig upp och dagen när hon faktiskt gjorde det är lika viktiga.

Balans är nyckelordet som vanligt.

Nu är det dags att äta kladdkaka här! :)

Jag är såklart stolt över mitt barn, vad skulle jag annars vara? Hon är ju världens bästa! Däremot har jag inte lagt så stor vikt vid utvecklingssteg eller vad det kallas. Jag vet inte riktigt när hon sa första ordet på förståerlig svenska och jag kommer inte alls ihåg när hon började gå. Jag kommer ihåg första tillfället när hon satte sig upp och släppte händerna helt själv och hennes egen glädje då gjorde oss såklart jätteglada.

Jag är oerhört glad över att hon utvecklas och växer normalt, men min kärlek till henne är ju inte beroende av hennes framsteg. Så antar jag att de flesta småbarnsföräldrar känner. Ändå blir det så lätt prat om framsteg och utveckling när man träffas. Folk frågar, kan hon det, gör hon si, säger hon så, och jag uppfattar det lätt som någon slags utvärdering av henne och det tycker jag inte om. Men jag är ju stolt över henne och ibland är det svårt att låta bli att haka på pratet.

En av anledningarna till att jag försöker att inte leta framsteg är för att hon själv ska få glädjas över sina färdigheter. Drivkraften att utvecklas är ju så stark hos friska barn och det är inte mig som förälder det hänger på. Det är inte mina glada tillrop som har fått henne att vilja lära sig gå eller sjunga eller klippa. Det kommer från barnet. Sen är det vi som föräldrar som får ge henne möjligheten att lära sig. Om jag då går och väntar och längtar efter att hon ska klara av tre steg utan att hålla i så att jag kan få föra in det i journalen så blir jag också mer medveten över alla gånger hon ramlar efter två.

Nåväl, jag lever i nuet och har tror inte att jag överlag har försökt att driva fram något hon inte varit mogen för. Men idag..

Nu på morgonen satt vi och ritade lite tillsammans. Jag hade en tuschpenna och ritade lite gubbar och träd på ett papper som hon målade lite på. Sen tog hon pennan och skulle göra prickar. Alldeles för hårt så spetsen blev förstörd.
Jag blev lite irriterad och kastade pennan.
Hon blev irriterad. Jag sa att med tuschpennor får man inte göra prickar hårt, gå och hämta en krita. Då tar hon en annan tuschpenna och börjar göra massor med prickar! Mjukt. Det var bara att svälja förtretet och säga att precis så gör man när man ska göra prickar med tuschpenna.

Då tar hon och ritar en ring med prickar och mun i! Första gången jag ser henne rita ett ansikte, eller nått föreställande. I en hundradels sekund är alla mina föresatser bortblåsta och jag tänker i strid med allt jag velat -
“Detta måste dokumenteras”

Hon är jätteglad över sin gubbe hon med och fyller strax hela ansiktet med svart tusch så att man varken ser munnen eller de fina ögonen. “Neeeej” kommer det över mina läppar. “Rita en till!”

Lätt som en plätt tycker hon och gör en ny. Jag tänkte klippa ut dem och spara men hon vill klippa själv och jag sitter som på nålar.. bara hon inte klipper mitt i som hon brukar och klipper sönder dem. Hon är fortförande glad över sina gubbar och jag bestämmer mig efter lite dragkamp att hon får klippa som hon vill, jag kan ju klistra ihop dem sen för allt i världen.
Jag hämtar ett annat papper att montera lite snyggt på.
Jag klistrar den första och då ska hon absolut klistra den andra. Jag försöker först avleda lite, ska hon få ta bort mitt nöje att pyssla med hennes fina första gubbar, jag är ju jätteglad över dem! ..Ehh.. klart hon ska få klistra sina gubbar vad tänker jag med.. jag biter mig i tungan och låter henne klistra den alldeles snett.

Sen visar hon den för sin pappa och jag vill bara ta den ifrån henne så att hennes färgiga fingar inte ska få förstöra det som jag ändå fortförande tycker är mitt fina dokument över hennes färdigheter.

Hon ger sig inte utan bestämmer att den ska sättas upp på dörren och att hon ska göra det. Jag går med på det men vill inte att hon ska tejpa som hon vill. Efter lite strid i hallen går hon en sväng till köket så jag får sitta och tänka till lite. Det är just sånt här jag inte vill! Ju. Vad håller jag på med? Låt först och främst henne glädjas över sina framgångar. Framgångarna finns för hennes skull, inte för min.

Hon får tillslut tejpa som hon vill. Nu sitter den där, i lagom tvåochetthalvtåring höjd. Så att det passar henne.

Jag är lite irriterad på mig själv men kanske en liten bit närmare vad jag vill vara.

Fick akrylfärger och en duk när jag fyllde. Det låg på hyllan och väntade ett tag men har nu blivit en tavla.

Skulle vilja ta mig tid att måla lite mer. Ska börja ta mig tid, kanske, sen.

Fredagsfyran :: Fredagsfyran v37 -05 :: September :: 2005

om Samlingar!

1. Vad samlar du på och hur stor är din samling?

Jag samlar inte på nått speciellt men vissa saker har jag kanske lite mer av. Jag har en hel del böcker, mycket pysselmatrial och pennor. Ja.. och en skokartong med oskrivna vykort och ganska många olika bibelöversättningar.
Men numera är jag nog mer av en osamlare. Jag försöker aktivt att inte köpa saker som jag inte ser någon direkt och omedelbar nytta i som inte kan ersättas av något jag redan har. Jag vill ha färre prylar.

2. Varför samlar du?

Åh.. det är svårt att låta bli att skaffa mer. Så är det bara.

3. Vilken favoritpryl kan du inte göra dig av med?

Jag har verkligen kämpat för att hitta något att skriva här. Frågan gällde ju inte vilka hundra favoritprylar jag har..

Vilken favoritpryl kan jag inte göra mig av med?

Jag kan helt enkelt inte komma på nått. Jag kämpar mot ha-begäret dagligen men kastar inte så mycket. Jag kan inte komma på någon pryl hemma som jag skulle gräma mig över om den försvann.

4. Vilken pryl ångrar du att du slängt?
Ehh.. det blir nog samma svar som ovan. Jag har svårt att slänga saker som inte är trasiga, många trasiga saker är också svåra att slänga.

Nu är det gjort.

Jag har längtat efter en förändring i arbetssituationen och nu kom en möjlighet. Jag har jobbar ungefär halvtid ett tag nu, på ett bemanningsföretag. Några olika kunder som jag ofta kommit tillbaka till och ibland något jag bara varit på en dag eller två. Ofta så har jag inte vetat mitt schema för nästa vecka, eller inte ens nästa dag och alltid fått vara beredd på heltid för att sen ta de dagar som blivit.

Men nu, nu har jag sagt upp min fasta heltidstjänst för ett tidsbegränsat vik på 60%. Det ska kännas att man lever!

Vi får se vad jag kan hitta på härnäst. Just nu känner jag mig jätteglad. Fri. Jag vet att jag ska vara ledig varje torsdag resten av året, så jag kan hitta på roliga utflykter eller dra igång projekt redan på morgonen.

Hur som helst.

Jag känner mig glad!

Idag har jag varit ledig. Skön lång morgon, dottern fick titta på teve, först lite morgon bolibompa, sen Alfons Åberg som vi lånade på bibblan i fredags. Jag fick sitta och skriva rent en text som jag filat lite på under våren.

Sen åkte vi med bussen ner till stan för att träffa Kusinerna!

Jag hittade ett par skor till dottern som verkar funka nu på hösten. Eller jag och jag.. det var snarare hon som gick fram och tog ner dem från hyllan och de uppfyllde nästan kriterierna jag satt upp. Och hittade.. jag fick ju betala en del för dem också.

Sen gick vi lite fram och tillbaka och åt mat och godsaker, solen kom och försvann och kom tillbaka med förnyad kraft och då tog vi vår tillflykt ner i bokhandeln. Jag hade tänkt att inte köpa någonting men kom ut med två böcker till mig, de två senaste på svenska från drakens återkomst i pocketformat. Dessutom köpte jag en bok som blev ett paket till sambon men det kan jag ju inte skriva om här ;)

Nu sitter jag här hemma igen och håller på att äta upp resterna av gårdagens efterrätt. Det är falsk kalvdans, hur mumsigt som helst med lite av sommarens hjortron till.

Lördagseftermiddagen spenderades i sällskap med andra. Jag har blivit en riktig enstöring på sista tiden men trivdes ändå utmärkt med lite annat folk runt mig.
Det åts lite mat och kastades boll. En stund spelade vi brännboll några av oss. Det var länge sen sist och jag träffade bollen en halv gång.

Dottern var med, hon trivdes också. Ute, andra barn, lite djur, bollar - det kan väl inte bli fel. Men just när hon som bäst höll på att kolla kaniner och skulle ge dem lite maskrosblad så hände något. Jag såg inte riktigt vad för jag var på andra sidan kaninhuset just då. Jag hörde att hon sa att hon skulle ge kaninerna lite mat och så hörde jag ett annat barn som skrek ett högt monster-morr-vrål. Jag stegade dit och en jätterädd tvååring kom flygandes med en sexåring i hasorna. Väl uppe i min famn förklarade dottern att hon bara skulle ge kaninerna lite mat.
Skrämma mitt barn! Jag ville skrika ett monster-morr-vrål åt den andra ungen men vände bara uppmärksamheten mot min lilla rädda.

Svamp i veckans Fredagsfyra

1. Hur ofta brukar du plocka svamp?
När det blir tillfälle, när det är lite på höstkanten och jag tar mig ut i skogen. Längtar efter nästa regn, det har varit alldeles för torrt här de sista gångerna vi varit ute.

2. Vilket är det bästa sättet du vet att tillaga nyplockad svamp på?
I stekpanna direkt i skogen. Lite hackad purjo, bacon och smör i ryggsäcken är väl värt sin vikt.

3. Plockar du all svamp du hittar och sorterar sedan, eller väljer du ut några få som du är säker på att de är ätliga?
All svamp? Absolut inte!
Det finns ju svampar som kan förstöra all annan svamp man plockat, smakmässigt altså. Dessutom har jag läst lite om svampgifter och vill inte ha något av det på händerna ännu mindre vill jag ha med minsta lilla smula giftig svamp hem.
Jag plockar det jag känner igen, plus att jag har med mig svampböcker till skogen. Dessutom brukar jag ha med massa små hinkar, för ifall man hittar mycket vill jag inte att de blir söndermosade. Ifall jag hittar någon sort jag bli osäker på men vill ta med så får den en helt egen hink. (Slår ett extra slag för utomordentligt god turkyoughurt som ger bra svamphinkar!)

4. Har du någon gång gått vilse när du har letat efter svamp?
Näää… jag kan inte påminna mig att jag varit vilse i nån skog. Men när jag bodde i skåne, då gick jag vilse varje gång jag var inne i Lund. Vilket var typ en gång i veckan i ett år så där..

Regn i slutet av arbetsdagen!

Eftersom jag har ungefär en 28 minuters cykeltur hem om jag tar i ordentligt så satt jag och tänkte soliga tankar. Jag menar 28 minuter i torra jeans hur lång tid tar inte det i blöta?

Regnet avtog men kom tillbaka när det var dags att gå. Varmt skönt härligt regn. Det duggade nästan hela tiden, regnade jättemycket några minuter och det tog kanske 29 minuter innan jag var framme vid dagis.

Hipp hurra för härliga regn!

Det har varit en lång vecka och en tung helg. Tankarna är i USA och jag känner sorg.

En stad som ligger under havsnivån blir förstörd när en stor orkan kommer på precis fel ställe. Det är ju inte så svårt att förstå. Men resten. Att inte få någon hjälp efteråt om man inte kunde ta sig ut när uppmaningen om evakuering kom. Att hungrig och törstig inte kunna söka skydd och hjälp runt omkring utan att riskera att få halsen avskuren. Tänk att hungrig och törtig vandra mot hjälpen och tappa bort, glömma eller helt enkelt välja att lämna sitt barn.

När man vet ett dygn innan att nu kommer det bli katastrof - utrym staden - hur kan det ta så lång tid innan tillexempel de som samlades i arenan kunde få hjälp att ta sig därifrån, få vatten, mat och trygghet?

Jag är glad hjälpen kommer dit nu men det det får en att tänka. Hur skulle jag ha tänkt och reagerat om det var min stad som låg i riskzonen. Om något kommunalråd eller kanske brandmästaren gick ut i teve och sa att vi borde evakuera. Skulle jag hörsamma uppmaningen eller tro att vårat gamla hyreshus skulle stå pall. För hur många dagar skulle jag samla mat och vatten ifall vi inte kom iväg utan stannade eller samlades i konsärhallen? Skulle jag ta med mer än för närmsta dygnet? Om jag skulle ha med mer, skulle jag bara ha det till mina egna för att det skulle räcka lite till eller bjuda runt till de törstiga runt om?

Måste ju lägga tillFredagsfyran.

Jag är dålig på att hinna skriva på fredagar och har väl inte noterat där de få gånger jag gjort det men nån gång ska man väl börja.
Det är kul att läsa andras tycker jag i alla fall.

Fredagsfyran :: Fredagsfyran v35 -05 :: September :: 2005

Tema: “Martin Timell-syndromet”

1. Bygger och fixar du mer hemma sedan gör-det-själv-programmen blivit så populära?
Nej, jag har bott i hyresrätt sen de blivit så populära. Bott i hyresrätt och inte haft så mycket pengar.

2. Vilket är ditt bästa gör-det-själv-tips?
Smörja tröga lådor och “dragskåp” med stearinljus

3. Vilket är den fulaste grejen man kan ha i ett hem?
Det fulaste… ehh.. jag är nog inte så intresserad av vad som är snyggt och fult.. jag vet inte. Jag kommer på ett hemskt minne från när jag var liten och kom hem hos någon där de hade en julgran med bara silverfärgade saker i. Det tyckte jag var otrevligt kallt och tråkigt. Julgranarna som jag hade sett innan hade alla möjliga färger med tyngtpunkt på rött kanske. Men inte kan en silverklädd julgran vara det fulaste jag vet?

4. Vilken är den snyggaste?
Tja.. snyggaste sak man kan ha i ett hem.. det finns ju så mycket snyggt här i världen, allt man kan ha hemma kan ju vara snyggt. Jag tycker om att kolla in folks bokhyllor (om de har böcker i dem iaf) men kanske inte för att de är snygga.
Ahh.. jag måste ju komma på en snygg sak nu.. Jag har alltid tycket att det vore trevligt om man hade ett stort kök där man kunde ha en stor fet bred amerikanskt kylskåp någonstans. Ni vet.. ett sånt aldeles bulligt och vackert.

På väg till jobbet idag så missar jag bussen.. Igen

Och inte var jag sen heller. Jag stod där både när den kom och när den åkte. Bara hjärnan min som inte var med.
Tänkte att jag skulle ju med ett annat nummer, för att hinna med tåget. Så jag klev inte på.

Håhå jaja..

Att komma försent till jobbet gillar jag inte. Absolut inte. Sätter en dålig ton på humöret hela dagen.
Nåja, på väg hem nu, hann med tåget, solen skiner. En trevlig hämtning på dagis bara så kommer nog balansen vara på “gott” istället för dåligt innan dagen är slut.

Nu flyttar jag hit.
Jag har fortförande inte ordnat att som jag vill ha det men man kan ju inte ha ett avslutat projekt, hur skulle det se ut?
Jag kommer att flytta över mina gamla små texter hit lite allt eftersom jag får tid att sitta vid datorn.